Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BLAD UR FAÄAKTKONSTENS HISTORIA
ännu i dag utgör den franska skolans
styrka. —
Höfviska later och elegans börja nu
alltmer inläggas i fäktningen, och
mycken tid nedlades på att göra salut
eller s. k. révérence.
Att hugga med svärdet ansågs
oskickligt och föråldradt och ingen orsak
förefanns sålunda att begagna flata
klingan, hvarför man öfvergick till en
lättare värja med liten parerplåt och
bygel. Denna hölls med alla fingrarna
om kafveln, under det att italienarnas
värja, hvilken med endast något
förminskade dimensioner ända till seklets
slut förblef af den gamla rapierformen,
sköttes med kafveln hvilande i handen,
men två af fingrarna inträdda i bakom
parerplåten befintliga öglor eller byglar.
I fråga om rörelserna var La Tousche
mera extravagant, än de båda andra
mästarna. Utfallet skulle så t. ex.
enligt hans åsikt göras så långt, att man
måste vara en riktig konstmakare för
att kunna utföra det och en
öfvermänsklig varelse för att lyckas komma
upp igen (bild 15) —
Liancour, som 1686 utgaf ett
mycket uppmärksammadt arbete, är en
ifrig förkämpe för bruket af floretten,
som under den första delen af konung
Ludvig XIV:s dagar kommit i bruk och
mer än något annat bidragit till att
göra fäktningen till en konst. Den
möjliggjorde nämligen på grund af sin
ringa tyngd en långt rikare växling i
287
Bild 17.
såväl anfall som försvar, än som förr
varit möjligt, på samma gång som den
gaf striden en mera ofarlig prägel. —
Det är med detta vapen, som de
franska mästarna så småningom
utvecklade sitt system till ett mönster af
klarhet och formbestämdhet.
De sista resterna af äldre, mera
outvecklade och opraktiska former,
såsom bruket af vänstra handen till parad,
rörelserna ur linjen samt de krångliga
afväpningsrörelserna, som stodo högt
i kurs under Labats, Angelos, Danets
och vår svenska fäktare och författare
v. Poraths dagar, försvunno för enklare
och bättre principer, införda genom
Boissiére m. fl. (bild 16 o. 17).
Dessa hufvudgrunder bestå än i dag,
ehuru = fäktningens karaktär, sedan
skyddsmedlen vunnit i fulländning,t i
så måtto ändrats, att de mera stela
och akademiska formerna fått vika för
ett spel, som utmärkes af vida mera
lif och stridslynne (bild 18).
” De första fäktmaskerna kommo i bruk på 1750-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
