Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
långsamt men säkert förtärdt af
greker, armenier och franker — då kan
han kanske finna något däraf i de
små spridda blad, som Djamilé
Hanoums gamla amma samlat i en
broderad duk, som doftade af rosenolja
och jasmin.
Hon gaf mig dem när hennes unga
Hanoum " burits bort till den turkiska
kyrkogården, där blott vinden
planterar sina vilda blommor.
Spridda och ofullbordade äro de;
några ha rifvits sönder, andra ha
tappats.
Men jag gifver dem här en och
en, just som jag fått dem, plockar
dem samman på måfå. Och liksom
några små vissnade blad dock kunna
gifva någon aning af blommans färg
och doft, så kunna måhända dessa
teckna en skuggfin kontur, andas en
flyktig stämning af detta underbara,
formlösa, färgmättade, som är
Orientens Konstantinopel.
x
— — — Du är min främmande
vän.
Du skall aldrig se mitt ansikte
och jag aldrig ditt. Men jag skrifver
ej detta för dig och mig, utan
därför, att jag vill tänka på min stora,
underbara stad, när jag sitter ensam.
Och jag sitter så ofta ensam. Och
då tänker jag bäst, när jag skrifver.
Jag vill tänka mig, att du, som en
gång kanske skall läsa detta,
ingenting vet om min stad, måhända aldrig
sett den. Och om du sett den,
har du säkert gjort det från en af de
öppna landåerna, som åka i en
slamrande rad genom våra gator. De där
som köra ut från de stora hotellen i
$ Här härskarinna, annars fru. — "" Pera
- kristna stadsdelen i Konstantinopel.
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
Pera ”” och som främlingarna bruka
åka uti, med de högljudda, grekiska
och armeniska vägvisarna på
kuskbocken.
När ni sen komma hem till edra
land igen, ni främlingar, då tala ni
om Konstantinopel, öfverlägset, kallt,
så som edra vägvisare lärt er. Men
det är ej vårt Konstantinopel ni sett.
Det är en liten smula af Peras
nickelprakt och en liten smula af
Stambuls smuts och Galatas trängsel och
för öfrigt hvad eder grek eller
armenier mest ansett sig själf kunna
förtjäna på att visa er.
Ni veta lika mycket om vår stad,
som ni känna till oss, bakom våra
svarta slöjor. Nisäga — — — «<Arma
muhammedanska kvinnor!« därför att
det hör till, att man skall säga så.
Liksom ni säga — — —
«Konstantinopels läge är vackert, men gatorna
förfärligt smutsiga och därför är hela
staden alldeles omöjlig — — —
Lämna för en gång din grekiske
eller armeniske vägvisare och följ
mig högst upp på den högsta af
Stambuls sju kullar. — Ty där bor
jag.
Du kan ej hitta dit ensam. —
Smala trappstegsgator, som plötsligt
mynna ut i helt små, fyrkantiga torg,
där ingen säljer, där blott gamla
gubbar sitta framför husen och röka
stillsamt och små flickor i
långklänningar mata dufvor, som flaxa tama
mellan vilda hundar, hvilka sofva.
Ut och in får du gå genom hvalf,
förbi murar, öfver hvilka topparna af
cypresser titta fram, ständigt uppför.
Gatstenarna äro än stora och flata, än
spetsiga, än kullriga. Fall icke och
förirra dig ej! Här tala ej kvinnorna
högt med hvarandra och skratta på
Galata
kvarteren, som omfatta handelscentrum. Stambul = den muhammedanska stadsdelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
