Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
dernt att bära ärmens puff uppe vid
axeln eller nere vid armbågen. Och
jag hade reda på, hvilka operor och
hvilka dramatiska stycken Europas
större teatrar applåderade. Jag kände
till eder frihet och mest af allt
afundades jag eder rättigheten att kunna
resa — — resa ut i vida världen och
lära och höra och förstå — — mer
och mer — — —
Och så fick jag denna irriterande,
halft europeiska, halft orientaliska
uppfostran, som de flesta unga
turk. innor af förnäm familj nu få i
Konstantinopel och som öppnar nya, fria
synvidder åt ett håll, medan den på
samma gång gärdar om och stänger
ut åt alla sidor och förbjuder.
Då dog min far, Emin Pascha.
Och allt försvann, som när Alladin i
sagan blåste ut lampan. Borta —
den hvita marmoryali vid Bosphoren,
de dyrbara möblerna, de stora
ekipagen, den långa, förgyllda kaiken,
som väckte beundran vid
Sötvattnenspromenaden, den lilla snabba
«<mouchen<, ” som klöf vågen så gungande
lätt under den rödhvita
halfmåneflaggan och alla de parfymerade, feta
eunuckerna. Slut var det med
öfverdådet och lyxen, allt detta, utan
hvilket en paschafamilj i Konstantinopel
ej har något anseende och som oftast
försvinner, när öfverhufvudet dör,
medan husets intendent drager sig
tillbaka med en hel förmögenhet.
En gammal tant, Eminé-Hanoum,
tog mig till sig. Från min faders
hvita palats följde mig endast min
trogna amma Rubabie, och så kom
jag att bo här uppe på Stambuls
högsta kulle.
Min tants hus är smalt som alla
husen här och omåladt som de flesta.
Du skulle kunna gå och gå och
knappt skilja dem åt, så likna de
+ Liten ångbåt.
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
hvarann. Den ena våningen hänger
ut öfver den andra, det ena fönstret
är täppt af haremsluckor som det
andra. — Och alla portar äro stängda.
— Du skulle kunna gå här flera
minuter utefter de tysta gatorna, utan att
möta någon. Du skulle kunna höra
röster ibland, utan att se någon. Ty
då är det några kvinnor, som tala
tvärs öfver gatan, Oosynliga bakom
haremsluckorna. Skall någon ini ett
af dessa tillbommade hus, står hon
länge och ringer, och träder någon
ut, glider hon genom dörrspringan,
utan att någonsin våga öppna dörren
helt, liksom om hon gjorde något
förbjudet.
LJ
— — — Stort hvitt ljus, utan
skuggor — orörlig stillhet — någon, som
sitter ensam under en cypress. Han
läser ej, han sysslar ej med något,
han röker ej ens. Han blott
drömmer med öppna ögon och njuter af
lugnet och stillheten och och
sysslolösheten och allt vackert rundt om.
— — — Hvita murar — — blått
vatten, som glittrar. — En lång, smal
kaik, där en beslöjad dam hvilar på
kuddar under uppspändt parasoll.
Hon låter sig ros långsamt, blott för
nöjet att glida, utan tankar, fram öfver
vattnet.
— — — Dufvor som hänga likt
skimrande kransar rundt om fönstren
på en moské — — två höga
minareter i sylhvasst hvitt upp mot luftens
blå. — En tiggerska nedhukad på
trappan. Utan att bedja med ord.
På hennes knä hvilar handen öppen
för den, som vill gifva. Vid murens
brunnar tvätta några män omsorgsfullt
händer och fötter, innan bönen
förrättas. I hvalfvens dunkel knäböja
män och kvinnor, vordna till små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
