Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
malgrekiska typer öfver millioner
bokblad och våra sammanflätade,
orientaliska tecken, som för de oinvigda
likna de hemlighetsfulla spåren af
främmande fåglars fjät i sanden, eller
skuggor af blommors stänglar, som
slingrats och lösts och knutits om
hvarandra. I mikroskopiskt fina
linjer är koranen skrifven och åter
afskrifven i tusen sinom tusen upplagor.
Hur månget helt människolif finnes
ej här, som gifvit all sin kraft, all
sin glädje och alla tankar åt
milliarder små bokstäfver, instängda och
bortglömda nu mellan böckers
dammiga pärmar.
Gamla, gamla män vakta dem. De
äro utpräglade typer af de
gammalturkar, man nu för tiden så sällan
träffar på. — Långa, hvita skägg öfver
skinnkantade, orangegula och gröna
kaftaner — stora, krokiga näsor, och
kring det kala hufvudet rulladt en
mäktig jätteturban, sådan man bar den
under Solimans tider. Djupt inne i
sina bodar sitta de med korslagda
ben, utan att bjuda ut något. Deras
stela ögon skåda fjärran, de gula,
tunna fingrarna rulla radbandets svarta
kulor, medan de bedja böner eller
upprepa Allahs hundrade tillnamn.
Och går handeln väl eller dåligt; möta
de lyckan eller slås de ner af sorger,
alltid äro de färdiga med sitt «Olsun!<
(= Ske sål!)
— — — Rubabie fyller ännu en
kopp af det söta, svarta kaffet. Hon
blåser därpå. Hon dröjer och dröjer,
som endast en gammal, orientalisk
kvinna kan göra det, underdånig,
men halsstarrig.
Och jag längtar till Basaren.
Likt en berghålas irrgångar äro
dess allra äldsta delar. De små krökta
gångarna förlora sig i mörker likt
+ Besoldad ryttare. —
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
grottöppningar. Bara att gå förbi de
gamla klädernas basarer är som att
bläddra i de vildaste röfvarromaner.
Affall och trasiga rester från
haremsgrannlåt, från Peras falska elegans
och små grekiska teatrars glitter. Alla
möjliga kostymer från aflägsna tider
likna, där de fläkta af och an på sina
hängare, människor, man huggit
hufvudet af. Trasiga slöjor och små,
små skor, som kanske tillhört någon
otrogen skönhet, som dränkts i
någon af de hemlighetsfulla bassänger,
som finnas inuti alla hus byggda
invid Bosphoren. Ljusröda linnen af
siden och små röda sammetsmössor,
sådana de bäras i Seraljens gemak.
Allt, som en gång uttänkts af
lyxträngtande, behagsjuka kvinnohjärtan,
finnes här tilltrassladt och skrynkladt
bland långa, flottiga juderockar och
tunga, tsjerkessiska kappor och
långhåriga kragar från Kaukasien med
upprostade spännen.
Men att kasta en blick in i
vapenbasaren är som att se bilder från alla
de krigstider, som så mången gång
slitit och fläckat vår stad. Här finnas
kanske de vapen, som en gång
Selims vilda krigare svingade, eller de,
som Islams hjältar kämpade med vid
Donaus stränder. Kanske ha de
ormlika klingorna höjts af de blodtörstiga
janitsjarerna eller ha de krokiga
sablarna, som nu hänga här, förr lyfts
till strid af saphihrer.” Här har jag
sett jataganer”” med skaftet blått af
turkoser och ända intill klingan
besatta med ametister och rubiner, som
lysa i halfdunklet likt stelnade
bloddroppar. Här visas också de tunga
klubbor, som i ett slag klöfvo
hufvudskålen och delade kroppen allt
intill hjärtat, och de ryktbara,
gammalturkiska, krökta sablarna, på
hvil
24 Kort turkisk sabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
