Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITET OM VARA FÖDOAÄAMNEN
komma. Den ene lyckas, den andre
däremot ej. Orsakerna härtill kunna
vara flera. Råproduktens kvalité är
inte alltid, som nog många tro,
härvidlag den afgörande faktorn. Samma
sorts kaffe, kokadt precis på samma
sätt, smakar nämligen ofta olika på
skilda orter. Hvaruti ligger orsaken
härtill? En af orsakerna kan sökas
uti det vattens beskaffenhet, som
användes vid kaffekokningen. Det lär
nämligen betyda rätt mycket, om mjukt
eller hårdt — kalkfattigt eller kalkrikt
— vatten kommer till användning.
Begagnas mjukt vatten, kan äfven ett
billigt och relativt dåligt kaffe gifva en
god dryck, omsorgsfull beredning
förutsatt. Hårdt vatten fordrar. helt andra
kvalitéer för att kunna lämna ett
välsmakande kaffe. Med andra ord sagdt,
den ena kaffesorten passar för den
ena orten, men ej för den andra;
exportörerna måste därför alltid ha noga
reda på, hvart de olika kaffekvalitéerna
skola skickas för att bli omtyckta af
konsumenterna.
På samma sätt som vid beredningen
af te spelar äfven den tid, som man
låter det kokande vattnet inverka på
kaffet, en stor roll. Håller man
därför styft på en god kopp kaffe, så bör
man vara lika noggrann vid
beredningen häraf som vid äggkokningen. En
minut till eller ifrån betyder härvidlag
mycket. Das muss aber ausprobiert
werden, säger tysken.
Nu lämna vi de narkotiska
njutningarnas område och göra
tillsammans några strandhugg bland
kryddorna, dessa våra maträtters viktigaste
appendix. Men, som sagdt, blott några
strandhugg, endast ett fragment af det
stora kapitel, som handlar om våra
närings- och njutningsmedel. Början
353
borde kanske då, enligt läsarens
mening, göras med ”den bästa kryddan”’,
bordssaltet, men som jag
hufvudsakligen håller mig till den botaniska sidan
af födoämnesanalysen, så välja vi en
vegetabilisk sådan, hvilken kanske ej
är fullt så viktig, men som i dessa
semlans dagar är desto mera aktuell,
nämligen kanelen.
Kanelen är en bark, det känner
läsaren till lika bra som jag. Den hela
barken förfalskas nog mera sällan
numera, en och annan gång kunna delar
af kanelrören bestå af extraherad,
d. v. s. från kanelolja befriad vara,
ibland kan också korkskiktet vara
slarfvigt afskrapadt från barkens
yttersida, dessa fel förekomma dock ej så
ofta, att jag särskildt behöfver
uppehålla mig härvid. Den malda kanelen
däremot, den motsvarar ej alltid ”de
höga fordringar”, som man ställer och
har att ställa på pulveriserad
kanelbark. Ett pulver är ju också ett
synnerligen lämpligt objekt, när det gäller
att till högt pris göra sig af med mer
eller mindre värdelösa saker, såsom
sågspån, cigarrlådsträ, stärkelse,
mandelkli, o. dyl. Med blotta ögat kan man
ju aldrig upptäcka sådana
inblandningar. Pulvret har brun färg och luktar
kanel, alltså är det kanel, tänker
köparen. Men här liksom i så många
andra fall bedrager ytan. Jag vill
emellertid yppa för läsaren, att man
numera sällan påträffar sådana
inblandningar, som jag ofvan nämnde, uti
malen kanel. Åtminstone tyckes
Stockholm vara fri från förfalskadt
kanelpulver. Förr, innan någon kontroll
utöfvades å våra födoämnens kvalité, var
äfven kanelen, i likhet med andra
kryddor, utsatt för hvarjehanda
förfalskningar, nu för tiden akta sig
emel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
