Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
- ”Nehej, ”” sade patronen. ”Det gör
jag under inga förhållanden. Det är
min enda princip, och den bryter jag
inte. Skrifver jag på de här två tusen,
så blir det att skrifva på för två tusen
hvarannan dag.”
”Ja, men jag måste ha dem.”
”Det kan jag inte hjälpa. Min
princip kan jag för mitt samvetes skull inte
bryta, för jag har en gång vid ett
kritiskt tillfälle svurit på det.”
Baronen stannade midt på golfvet.
Han betraktade patronen ett ögonblick,
och därpå brast han i skratt.
”Du är förtjusande !
Han satte sig i soffan och fortsatte
att skratta. Patronen satt med
hopknipta läppar. Han var röd i ansiktet,
men svarade inte ett ord. Först då
baronen slutat skratta, sade han långsamt
och eftertryckligt :
"Och för resten har jag en princip
till.”
"Och den är?” frågade baronen
försmädligt.
”Att aldrig sätta en stör under det
lass, som måste stjälpa.”
Baronen reste sig upp. Han hade
verkligen ”ögon”, som Fina brukade
uttrycka sig. Han gick fram till
patronen.
”Du tiger med dina
oförskämdheter, begriper du. Olaus Broström
lägger sig inte i en Sjöfelts affärer utan
att vara tillfrågad. Fattar du den
saken ?”
Och patronen tycktes verkligen ha
fattat, ty han fick plötsligt ett nästan
ödmjukt uttryck. Han kom sig heller
inte för med att säga något, men när
baronen öppnade dörren och gick, satt
han inte, utan stod.
Patronen stod en stund och såg ut
genom fönstret efter baronen. Sedan
ULRIK UHLAND
gick han några minuter af och an på
den blommiga mattan, och till sist slog
han sig ned vid sitt stora skrifbord af
massiv mahogny.
I brefhållaren stod en hel bunt med
bref. Patronen började ordna dem.
Somliga ref han helt enkelt sönder och
kastade i papperskorgen, men några
häftade han in i en foliant. Slutligen
fick han tag i ett, som han för andra
gången uppmärksamt läste igenom.
En utmärkt vacker stil, tänkte han,
alldeles som han tyckt i går, strax han
fick se det. Och det var verkligen en
utomordentlig stil med höga,
formfulländade bokstäfver.
""Herr Possessionaten Olaus Broström,
Brogård.
Undertecknad, som från flera håll
hört Eder egendom Brogård prisas
såsom en mönstergård för jordbruk,
tager mig härmed friheten bedja om
benäget svar, huruvida Ni vore hågad
att antaga mig som betalande
landtbrukselev. Jag har uppehållit mig vid
Ultuna i två år och i Danmark under
ett år, men önskade jag att nu äfven få
praktisera. Jag har hört, att Ni någon
gång brukat bevilja en anhållan sådan
som denna, och vågar jag därför
anhålla om Edert godhetsfulla svar, i
gynnsamt fall med prisuppgift etc.,
tecknar
med utmärkt högaktning
Joakim Ek.
Patronen läste långsamt och med
ett uttryck, som bort inge herr Joakim
Ek de allra bästa förhoppningar, om
han haft tillfälle att observera det.
Jag har hört, att ni någon gång
brukat bevilja en anhållan sådan som
denna — det var ju nästan som en
skrifvelse till höga vederbörande, i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
