Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SMYCKEN
huden som möjligt. Pärlor är följaktligen
det enda smycke som etiketten tillåter en
533
»likt ekorrungar hängde om männens
halsar», :nu sitta de lika ofta på kontor!),
Fig. 14.
korrekt dam att bära till den allra enklaste
förmiddagsdräkt. Det ger ett obeskrifligt
pikant och elegant intryck att se förnäma
damer utomlands bära sina praktfulla
enkelradiga pärlkolliers på en enkel linneblus
till en kort promenaddräkt.
Af alla dessa saker, plus emalj, guld,
silfver och platina gör man alltså våra
smycken.
Och så som vi, nutidens kvinnor, som
typ egentligen alls icke likna forna tiders
kvinnor (de där, enligt Selma Lagerlöf,
Fig. 15. Diadem af emalj och briljanter från Vever.
Lifsmycke af grön emalj och turkoser från Lalique.
så likna ej heller våra smycken forna tiders
smycken.
Juvelerarkonsten och guldsmideriet har
att glädja sig åt en renässans efter en
nära sekellång sterilitet och försoffning.
Förr i världen, från Benvenuto Cellinis tid
och helt fram till Napoleon den stores tid
var juvelerarens yrke en konst och icke
ett handtverk, och ett smyckes skönhet
beräknades lika mycket efter dess
komposition och själfva guldsmideriets
konstnärliga utförande, som efter stenarnas
mängd och dyrbarhet.
Diadem från Vever.
Fig. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
