- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
534

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

534

Men förmodligen voro publiken och
konstnärerna (eller handtverkarna, det var
ett den tiden!) trötta efter de stora
krigens själsskaknpingar, de iddes hvarken
komponera eller bära smycken, som
fordrade att man synade dem en smula
närmare eller längre för att deras skönhet
riktigt skulle uppskattas. Man nöjde sig
med att med mer eller mindre smak foga
sten vid sten i döda arabeskformer, eller
rent naturalistiska växt- och djurmönster.
De två mycket praktfulla, men relativt
sitt stora värde bra ledsamma broscherna
fig. 9 och 10 från Hallbergs äro kvarlefvor



Brosch från Vever.

Fig. 17.

från aen tiden. Den rförsta är för resten
ett nytt förvärf från ett upphöjdt och
oroligt maktens tinne — någonstans på
planeten Tellus.

Men juvelerarna kunna icke, lika litet
som några andra människor, undgå att
influeras af tiden och de enkla
konklusionerna ligga ju, gunås, icke för oss, sena
tiders barn. Juvelerarna ta alltså
skönheten, där de tro sig nå den, äfven om
vägen går både öfver rent tekniska
experiment och allvarlig, konstnärlig
komposition.

Som allt nytt och ungt gör
naturligtvis nutidens juvelerarkonst sina snedsprång,


OM SMYCKEN

men det har den ju på det hela taget lof
till — förutsatt bara att den gör något
alls och icke bara står och stampar i den
konventionalism som karaktäriserade den
på 1800-talet.

Den konstnär som kan tillmäta sig
största äran af det modärna guld- och
juvelsarbetets framsteg är fransmannen
Lalique. Våra illustrationer visa en mängd
prof på hans kompositionskonst och vackra
behandling af materialet. När han först
började för cirka 15 år sedan och
ändtligen kommit så långt att han fått utställa
sina smycken hos en juvelerare vid rue
de la Paix, gjorde han genast sensation
men också skandal, och de i smakfrågor
i grund och botten mycket konservativa
parisarna svuro högt och dyrt att Laliques
excentriska arbete aldrig skulle få pryda



Brosch af van de Velde.

Fig. 18.

deras fruar. Den gången räknade de i
alla fall fel, parisarna, för när damerna
fingo fatt i dessa groteska nyheter, blefvo
de fullkomligt förtjusta, precis som öfver
hvilket som helst annat nytt mod.

Sedan en tid har i alla fall Lalique
blifvit en mera måttfull och dess mer
virtuosmässig konstnär, han har yrkets
alla finnesser under sitt herravälde — och,
last but not least — han behöfver icke
för reklamens skull skatta åt det
sensationella.

Hans ställning är nu auktoritetens och
han har bildat skola. Men det kan icke
nog starkt påpekas att man icke får
tillskrifva och beskylla Lalique för alla de
tarfligt emaljerade ädelstensprydda
monstruositeter som litet hvarstädes säljas med
det något sväfvande epitetet »genre
Lalique». Själf har han endast en
kommu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free