Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
efteråt kom han körande med patronens
kappsläde, och sedan patronen stigit i,
bar det af i hvinande fart nedåt allén.
Baronen stirrade en stund efter
skjutsen. Därpå spratt han till vid det, att
det ringde i hans rumstelefon. Det
var inspektor Pålsson, som talade om,
att det hade kommit förfrågan om igen
från fabriken i Södertälje, när man
kunde få motse betalning för
lokomobilen.
”"Det ger jag djäfvulen, jag är
sjuk, ”” sade baronen och ringde af.
Han såg verkligen nervös ut, när
han gick fram och trummade på
fönsterrutan. Han stod några minuter i
djupa funderingar. Så utbrast han
halfhögt :
”Om jag nu tar två tusen fem
hundra jämnt, så kan jag också få ett
sachsiskt feltryck. Lokomobilen ger
jag tusan.”
NIONDE KAPITLET.
Anna, som också tjänstgjorde som
kammarjungfru, hade just lagt sista
handen vid friherrinnans toalett, och
det kunde inte fönekas, att hennes verk
var ganska godt. Friherrinnan vände
sig med tydlig belåtenhet framför sin
toalettspegel, hvars tudelade glas
visserligen lät alla speglade föremål endast
svagt skönjas i ett senapsfärgadt töcken,
men som hade den stora förmånen att
möjligen kunna misstänkas vara stulen
i trettioåriga kriget. Friherrinnan hade
samma violetta sidenklänning, som hon
haft på barndopet i prästgården, men
som världsdam arrangerade hon ändå
sin toalett något efter omständigheterna.
Nu var det ju en viss skillnad både
mellan ett barndop och en tillställning
ULRIK UHLAND
för nöjes skull och äfven mellan pastor
Kornlund och ägaren af Västberga
bryggeri. Hon hade därför dels tagit
på sig sin löslugg, dels låtit Anna lägga
hennes antika spetsschal öfver axlarna.
Den brukade hon annars inte begagna
annat än på verkligt fashionabla ställen,
men på utställningsmiddagen i
Södertälje hade den råkat gå sönder.
Lilly, som stod i dörren in till den
lilla passagen mellan hennes eget och
friherrinnans rum, fann också det hela
mycket lyckadt.
”Tycker inte fröken Ekström, att
farmor är söt?”
”’Jo, ” medgaf Gertrud. Hon hade
verkligen heller ingenting att invända.
Det var något i friherrinnans utstyrsel,
som tilltalade hennes målaröga, trots
det, att lösluggen något påminde om
en igelkott.
”Farmor ser precis ut som en sådan
där liten porslinsdam, som folk brukar
ha på hyllor.”
Friherrinnan smålog smickrad.
""Vill lilla Gertrud hjälpa mig med
handskarna ?”
”Ja, gärna.”
Gertrud knäppte friherrinnans gants
de Suéde, medan Anna slätande strök
med handen öfver spetsschalen, ty den
var verkligen ganska skrynklig. Anna
skulle inte för sitt lif velat fara Dbort
till folk i en sådan trasa.
”Men tycker inte hennes nåd ändå,
att jag skulle försöka nästa ihop
schalen ?”
”Min lilla vän, man tråcklar inte i
en spets från adertonhundratjugu,’’
sade friherrinnan litet snäft. ”Men vill
Lilly vara snäll och springa ner i
salongen. Jag tror, att min svarta
sidenväska ligger där. Och lilla Gertrud
kanske går och ber Jakobsson, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
