Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
inte glömmer bort att värma kappan.
Jag skall ha den gredilina med hvita
fodret. Anna kan sätta på mig
ytterkängorna, och så kan hon ta fram
solfiädern. Det brukar vara en horribel
värme hos Altbergers. De ha alldeles
för mycket plysch. Och det skulle
kanhända inte skada, om jag tog mantiljen
under kappan. Den ligger också i
salongen.”
Lilly hade redan gått utför trappan,
och Gertrud gick efter ner. Jakobsson
hade för säkerhets skull redan hängt
upp alla tre friherrinnans vadderade
kappor på stolsryggar nära kaminen,
ty man kunde aldrig veta, hvilken hon
i sista minuten ville ha.
Gertrud fortsatte öfver hallen för att
gå in i salongen efter mantiljen.
Dörren stod öppen, ty Lilly hade nyss gått
in för att söka efter väskan. Redan
några steg från dörren hörde hon
Patriks röst. Han talade i en ton af
omisskänneligt gillande.
”Det var katten, vet du, Lilly, du
börjar se riktigt mänsklig ut. Hvem
har sytt den där?”
"Fröken Andersson, förstås.”
Lillys ton var litet snäf. ” För resten
behöfver du verkligen inte lägga dig i,
hur jag är klädd. Jag försäkrar, att du
pratar om kläder värre än ett
fruntimmer. Jag kan ge mig på, att fröken
Ekström tycker, du är väldigt löjlig. Hon
pratar aldrig om sån’t.”
”Sällskapsdamer tycker aldrig, att
en karl är löjlig,” sade Patrik lugnt.
”Och hvad skulle Pilqvisten tala om
kläder för? Hon använder ju inga.
För den där snusbruna, hon har
fröjdat oss med i tre veckor, den —” Han
fullbordade inte meningen, men rösten
var uttrycksfull. Så slog den plötsligt
om till en viss erkänsla. ”Men hon
545
har snygga skor och afviker så till vida
från typen.”
”Fy, hvad du är elak,” sade Lilly
uppbragt. ”Kan du inte förstå, att hon
är fattig ?”
Blodet hade stigit upp i ansiktet
på Gertrud. Hon stannade vid tröskeln
och stod ett par ögonblick orörlig.
Inne i salongen rådde under några
sekunder tystnad.
”För resten är det förnämsta
agremanget med din toalett, att du inte har
grafvården i bringan. Fast den hade
kanhända gjort sig på det där hvita.
Det hade blifvit en ordentlig
svepning.”
”TJag vet ingen människa, som säger
så många fånigheter som du.” Lilly
lät mycket stött. ”Hvar har du för
resten gjort af dem?” ”
”Hängt upp dem på väggen bakom
bössorna. Det är det enda ställe, som
Fina inte städar. Det ser för resten
riktigt symboliskt ut, två bössor och
två kors. Men är inte farmorsgumman
färdig snart, så jag kan hjälpa henne
ner ?”
”TJag skall bara gå upp med väskan.
Men vet du, Patrik, du får verkligen
inte säga sådant där om fröken
Ekström —"”
Lilly afbröt sig tvärt och blef
blossande röd. Patrik studsade också en
smula och tog ofrivilligt händerna ur
byxfickorna. Fröken Ekström stod i
salongsdörren. Hon gick fram och tog
den gröna mantiljen, som hängde öfver
en stolsrygg.
”Kanske fröken Sjöfelt vill ta upp
den här också? Friherrinnan ville ha
den.”
Lilly räckte ut handen och tog emot
mantiljen. Hon var fortfarande mycket
röd. Patriks blick vandrade öfver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
