Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
ligga där, för att det är kalas hos
direktören? Det hade jag verkligen inte trott
fröken om.”
”Herre gud, hvad herr Nyman är
dum.” Doras röst var eftertrycklig.
”Kan inte herr Nyman helt enkelt ta
släden ?”
”"Tror inte fröken, att det var min
första tanke? Men när jag kom ner
till kusken, så förklarade han, att han
inte tordes utan order från direktören.
Han har sagt till, att båda slädarna
ska hållas i ordning för gästerna i
kväll. ”
”Men det är ju flere timmar dit.
Kan inte herr Nyman hälsa från mig?”
”Nej, det lär inte gå. Men här stå
vi och prata. Jag får lof att ha tag i
direktören.”” Nyman såg sig omkring
på sällskapet. ”Har fröken någon
aning om, hvar han finns?”
”Han är inne i sitt rum med
patron Broström. De komma väl strax.
Men snälla herr Nyman, låt bli att säga
någonting.” Dora slog upp och igen
sin dyrbara solfjäder. ”Jag följer med
ner och hälsar från pappa. Det skall.
väl Pettersson tro.”
”Nå, det kan ju också gå an. Men
jag fattar inte, hvad det skall behöfva
ljugas för. En arbetsgifvare skall väl
kunna tänka på personalens bästa, om
han också har kalas.”
Nymans röst var en smula sträf,
medan han följde efter Dora, som gick
mot dörren. Hon vände sig till hälften
om och smålog.
”"Det säger herr Nyman, det. Men
här råder en annan ton, som mamma
säger om allting, som är konstigt för
vanligt folk. Om herr Nyman nu går
ner till Pettersson, så kommer jag om
två sekunder. Det är inte värdt, att
ULRIK UHLAND
mamma får se någonting, för då
grälar hon.”
Nyman kom utan svårighet förbi fru
Altberger, som i detsamma kom in i
salongen, fortfarande konverserande
med baronen. Dora hade satt sig på
en stol strax innanför dörren, och om
ett ögonblick försvann också hon, utan
att hennes mamma observerade det.
Men expeditionen tog längre tid, än
Dora beräknat, ty Pettersson, kusken,
hade slunkit in på kaféet bredvid
hårfriseringen för att få en halfva öl. När
hon kom upp igen, var hela sällskapet
församladt i ett stort rum, sSom brukade
användas till balsal, men som i dag
kallades musikrummet, och den
musikaliska aftonunderhållningen hade tagit
sin början. Dora satte sig så oförmärkt
som möjligt, och hon hoppades, att
hennes mamma ingenting märkt.
Det hela började mycket lyckadt,
det kände fru Josefin med glädje.
Operasångerskan sjöng storartadt, och
själfva friherrinnan Sjöfelt
komplimenterade henne och inledde ett samtal om
Adelina Patti, medan man vVifitade på
pianonumret. Adelina Patti var
nämligen den enda storhet på konstens
himmel, som friherrinnan brydde sig om.
Hon hade visserligen aldrig hört
Adelina Patti sjunga, men hon visste, att
hon var gift med en baron.
Stämningen var verkligen den, som
man borde kunna vänta efter en så
blodig utgift som tre hundra femtio
kronor. Och så verkade alltsammans
så en famille. Man satt inte som i en
konsertsal, utan alldeles hur man ville.
Det kunde visserligen förarga fru
Josefin, att operasångerskan bar en toalett,
som ställde hennes egen
tvåhundrafyrtio-kronors i skuggan, och att hon
dessutom var väl mycket urringad, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
