Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
man fick väl minnas, att hon var
konstnärinna. Och värdinnan skulle ju
heller inte vara alltför lysande klädd. Det
ansågs ju inte fint.
Men hvart i alla tider hade Dora
tagit vägen i början af musiken?
Passade det att försvinna på det där viset,
när man skulle göra les honneurs som
husets dotter? Medan pianonumret
klingade genom det stora rummet, satt
fru Josefin och tänkte öfver, hvad hon
skulle säga Dora, när de omsider blifvit
ensamma.
Nyman såg hon inte till under hela
den tid musiken varade, och fastän hon
inte saknade hans närvaro, tyckte hon i
alla fall, att han var ohyfsad. Det var
ju precis som en demonstration det där
sättet att negligera aftonens speciella
underhållning. Antagligen föredrog
socialisten Nyman att sitta inne i
rökrummet och bolma på Fritz dyra
cigarrer.
Fru Josefin skördade mycket bifall
för prestationerna, nästan lika mycket
som de uppträdande själfva, och
berömmet gjorde henne strålande. Baron
Stjernwald anmärkte för sig själf i
förtroende, att bryggarfrun sannerligen
skulle varit en eröfring att göra, om
hon varit tio år yngre.
”Hon såg bestämdt inte så tokig ut
i sin ungdom,’” sade han till grefve
Gyldenhöök.
”"Nej vars, hon var riktigt bra,
innan hon blef så diger,” svarade
grefven.
”Men flickan ser ut som en olycka, ”
sade baronen.
”Det beror alldeles på, hur man
betraktar saken. Bryggeriet ger en
oförskämd vinst, säger Sjöfelt.”
”Kan tro det, efter han är här,”
553
svarade baronen lakoniskt. Därefter
fortfor han i lägre ton:
"Hör du, hur är det med Sjöfelt
egentligen? Jag hörde af en viss
person, att han lär ha det ganska
krångligt.”
”Ja, gudarna vet, i längden, ”
svarade grefven. Sjöberga slukar kolossalt
med pengar. Sjöfelt begriper sig inte
på jordbruk mer än en syfröken.”
”Gamla friherrinnan har väl sina
pengar kvar ändå? Hon får väl punga
ut, om det skulle gälla. Och så har ju
systern, Adelaid, sitt.”
”"Det vete herran,” svarade
grefven. ”Hon jobbar i välgörenhet, och
det kostar, när det inte tas som bara en
modesak. ”
”’Ja, fruntimmer äro ena konstiga
individer.”
Baronen närmade sig
operasångerskan för att rivalisera en smula med
Patrik Sjöfelt, som hade slagit sig ned
i hennes omedelbara närhet och
tydligen hade mycket trefligt. Hon såg
utmärkt bra ut, och hennes pikanta
och rätt spirituella ansikte gjorde ett
visst afbrott mot de andra damernas
mera stela fysionomier.
Annars var det ingen, som precis
hade roligt utom Lilly och Märta
Gyldenhöök, som sutto och fnittrade i ett
kör. Dora satt bredvid dem, men hon
hade inte sagt ett ord på en lång stund.
Hon tänkte på herr Nyman. Hade han
kommit fram lyckligt och väl med den
stackars människan? Det var vådligt,
hvad han dröjde.
”Hör nu, Dora, hvad är det med
Dora?” utbrast Lilly plötsligt.
”Å, jag sitter och tänker.”
”Hvad då på?”
”Det säger jag inte. Men vill ni
inte ha någonting godt att äta? Ska vi
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
