Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
len och lade den framför mig.
Pekfingret brände mot hanens kalla stål.
Jag tyckte, att något dunkelt glänste
i handen på den svarta skuggbilden.
”Nu... genast!... Det gäller,
hvem som kommer först!” flög det
genom mitt hufvud.
Jag kunde icke draga andan längre.
Hjärtat var som sammandraget till en
klump och bultade i dödsångest.
Kallsvetten flöt öfver ansiktet och bröstet,
under skjortan. Den röda skifvan växte
och bredde ut sig till en oformlig,
skimrande massa, som hotade att kväfva
mig.
”Nu! Nu gäller det t”
Jag försökte spänna hanen — — —
För svagt! Mera kraft måste det vara
— — —En gång till!
Den spända tystnaden rundt
omkring bröts plötsligt och kom i dallring.
”Åhoj!” ljöd ett hest tillrop.
Jag drog ett djupt andetag och grep
ändå krampaktigare om pistolskaftet.
"Hör på! Ni har väl inte en
korkskruf?! hörde jag skorras på ren
ryska.
Den svarta skuggbilden rörde på sig.
Jag satt ännu som i stelkramp med
den spända pistolen i min iskalla hand,
då framför mig dök upp det väderbitna
ansiktet på en kosackofficer med
hängande mustascher och dimmig, osäker
blick. Han luktade starkt af brännvin.
I högra handen höll han en halfbutelj
af det afskyvärda japanska ölet.
”Begriper ni?” sluddrade
kosacken, i det han spände ögonen i mig
och synbarligen hade svårt att urskilja,
hvad han hade framför sig. ’Jag är så
törstig ... har druckit en smula...
de ha skickat mig till första armékåren,
fan skulle taga dem ... och så tog jag
med mig en butelj ... men inte någon
GEORG ERASTOFF
korkskruf! Jag har varit i två byar och
kört tpp alla på benen, men inte fått
tag i någon. Och jag är så törstig, att
jag kan spricka ...”
En kvarts timme senare skildes vi åt.
Vi slogo af buteljhalsen med sabeln
och delade broderligt innehållet.
Min häst gick i skridt, frustande och
skakande på hufvudet.
Jag torkade med ärmen af det
svettiga ansiktet och halsen och inandades
begärligt nattsvalkan. Hjärtat bultade
ännu oroligt, och det låg som en
rödaktig dimma för ögonen ...
Månen steg allt högre, och jag
tyckte, att dess kopparröda anlete
sneglade på mig med ett spefullt
småleende — — —
x x 2
”VILDAR".
Det gamla afgudatemplet, där
befälhafvaren för en på rekognoscering
utsänd kosacksotnja slagit sig ner, erbjöd
en originell blandning af buddhistiskt
religionsväsen och europeisk
civilisation.
Vid den af mörknade, men ännu väl
bibehållna religiösa målningar betäckta
väggen stodo två bekväma fältsängar.
På den dammiga eksarkofagen, som
den fromme bonzen, enligt urgammal
sed, ställt i ordning för sin hädanfärd,
lågo två engelska sadlar.
Det röda, med spår af förgyllningar
ännu försedda altaret, som kröntes af
en sittande Sakja-Munibild, var fullsatt
med de mest olikartade föremål, — ett
halft dussin vinbuteljer med franska och
engelska etiketter, rakdon, en elegant
resspegel, konservburkar, spelkort, en
fältkikare, en kosackpiska, kastade
hul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
