Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
”Nej, nej, ursäkta! Nu är mitt glas
fullt igen, och ert endast halft!”
protesterade baronen. "’”Det går inte an!
SIå först i åt er själf!”
Under spelets gång slogo de båda
motspelarna flitigt i åt hvarandra och
iakttogo hvarandra på samma gång
uppmärksamt. Trots de ganska stora
insatserna, tycktes deras respektive vinst
eller förlust icke särskildt intressera
dem. — — —
Spelet fortsattes, turen gynnade än
den ene, än den andre, och konjaken
led hastigt mot sitt slut. — — —
”"Vet ni hvad, bäste furste,”
föreslog baronen, i det han blandade korten
till ett nytt parti. ”Ska vi inte öfvergå
till vinet, hva? där borta på altaret
finns ännu en butelj !
”Det har jag ingenting emot!
samtyckte fursten beredvilligt och gick efter
buteljen.
Baronen tog hastigt och tömde den
återstående konjaken i furstens glas.
”"Men drick först ur er konjak!”
anmärkte han lugnt och började ge.
”Min konjak?” förvånade sig
fur
sten. ”Men — — men — — jag drack
ju i botten — — herr baron — — ni
misstar er — —"”
”Bråka inte, furste, det passar sig
inte! Drick! Gör er insats och — —
så ska vi öfvergå till vinet.”
Fursten ryckte på axlarna, svepte
i sig konjaken, och spelet fortsattes.
De öfvergingo till rödvinet och slogo
allt oftare i åt hvarandra. Deras blickar
blefvo allt fuktigare och flottigare, de
andades allt tyngre och mer flåsande
och spelade allt nervösare och mera
förströdt. Plötsligt, just som fursten
beredde sig att slå i baronens glas,
medan denne var upptagen af att ge, slog
GEORG ERASTOFF
han kortleken i bordet och grep furstens
arm.
"Nog! Det där går inte an, furste!
Ni vill supa mig full?! Men det skall
inte lyckas er!”
”Jag? supa er full ?” utbrast fursten
uppflammande, med låtsad förtrytelse.
”Hvad vill ni säga med detta, herr
baron? Jag förstår er inte!”
”Hvad jag vill säga! Jag förstår
er mycket väl — — och på det hela
taget — — tror jag, att vi förstå
hvarandra förträffligt — — Hvad? har jag
kanske inte rätt ?”
Fursten försökte se på baronen med
en djupt oförstående blick, men slog
genast ner Ögonen.
”He he he! skrattade baronen och
slog fursten på axeln. ” Nej, furste,
mig, gamla räf, drar ni inte vid näsan!
Så duger det inte att gå till väga. Ni
och jag, furste, tillhöra den
samhällsklass, där dylika – — hm — — fall
— — göras upp ärligt och ridderligt t”
Han makade undan pengarna från
bordet, blandade korten och tog upp ur
byxfickan en stor kinesisk järnnyckel.
”Här är nyckeln, ers höghet! Ni
vet mycket väl, hvad det är för en
nyckel. Jag föreslår, att vi spela bank —
nyckeln är insatsen, endast en omgång!
Är ni med på det?”
Fursten tvekade — — han
sneglade under lugg på nyckeln, på korten
och försökte samla sina omtöcknade
tankar — — —
”Kö — — kör till — — håll
banken!”
Spelet började. Nerhukade öfver
bordet, med återhållen andedräkt,
spände de ögonen i korten, som flögo fram
ur leken. Baronen gaf långsamt,
fingrande på hvarje kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
