Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SKISSER
Den spända tystnaden varade länge.
Plötsligt rusade fursten upp.
"En nia! Jag har vunnit!!”
Med en häftig åtbörd grep han
nyckeln och stoppade den i sin ficka.
"Lycka tillt muttrade baronen
hest, slängde ifrån sig korten och
började med näsduken torka sitt
svettdrypande ansikte. Därpå drucko de
tigande ett glas vin. .
Baronen gick bort till sängen och
lät sig tungt falla ner på den. Fursten
gick med osäkra, raglande steg af och
an i rummet.
”Förspill inte den dyrbara tiden,
furste! I morgon bittida ska vi ut på
rekognoscering, ni hinner inte sofva
ut!” yttrade baronen med illa dold
afund. ”Apropos, släck ljuset — —
Jag skall taga mig en lur under
tiden! — —"’
I templet spred sig en gråaktig
halfskymning — genom det med papper
öfverspända fönstret trängde redan
gryningen. Fursten gick.
Baronen kastade sig af och an,
harklade sig, flåsade, steg slutligen
upp och gick fram till dörren, där han
stannade och lyssnade, hvarpå han med
ett frammumladt ”gröngöling! styrde
kosan till bordet. Där slog han i vin
åt sig, drack ur det, tände en cigarrett
och satte sig att vänta — — —
Halfskymningen började få en
rödaktig färgskiftning. Emellanåt hördes
utifrån gnäggandet af hästar.
Plötsligt hördes steg, dörren
gnisslade, och fursten kom brådskande in.
”Hör nu !” mumlade han i upprörd
ton och fäktande med armarna. ”’Jag
kan inte! Kan ni begripa det, baron,
593
jag — — jag kan inte en gång gå nära
henne — — —"
Baronen skakade i hela kroppen af
invärtes skratt.
”Ni skulle bara se henne! — —
Som jag kom in, hoppade hon upp på
kan’en," och satte sig i en vrå med
händerna tryckta mot bröstet, nedhukad
som en katt, visade tänderna och
stirrade på mig med en blick som — —
Nej — — sådana ögon — — en sådan
blick — — alldeles som hos en
vansinnig! Ni må skratta ut mig, bäst ni
vill, baron — — men — — maken till
blick har jag aldrig sett — — Jag kan
inte — —Brrr!”
Fursten grep buteljen och började
dricka.
"He he he he!” fnittrade baronen
belåtet. ”Det vill säga, — ni
kapitulerar? Lilla gossen är rädd?! He he
he! — — — Nå, skyll er själf! Men
jag, som ändå nästan är en gammal
man, jag kapitulerar aldrig i hvad fall
som helst inför kvinnor! He he he!”
Han sträckte på sig, bredde ut
armarna, slog sig på låren och sade med
betydelsefullt sänkt stämma:
"Jag skall säga er, att dylika fall
just äro de intressantaste. Ett sådant
där litet vilddjur, en sådan där
vildkatt, som skjuter rygg och visar klorna,
det, det — — he he he — — Ni är
ännu för grön, bäste furste, det är
saken! Så ja, lugna er nu! Jag skall
under tiden gå in och titta efter, hur
vansinnig hon ser ut, den där satans
tösen! — — Det kan vara intressant!”
Han harklade sig, gick fram till
altaret, sökte reda på knutpiskan och
sade, vändande sig om i dörren:
”Vet ni hvad, furste? Den tokige
+ Kan är något liknande en kista, som går längs efter väggen, och i hvilken rökröret från
eldstaden döljes.
Den tjänstgör som bänk, säng och viärmeledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
