Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. från föreg. hifte.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eller fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen förenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
swvn mor och sina båda barn Patrik och Tälly samt ett gammalt familjespöke. Fröken Lilly tror sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på grund af ett vad vågat sig upp i den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den nya
sällskapsdamen i färd med att söka komma wn i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan än läsaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in + närmaste rwm, en skräpkammare. Spökets
uppträdande förefaller således icke endast fröken Lilly förskräckligt, utan hela familjen Sjöfelt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig eller oförklarlig, och än mer mystisk blir den, då baron Patrik,
vid en grumndlig undersökning, i skräpkammaren finner ett litet kristallkors af precis samma utseende
som det. lilla smycke, fröken Lilly jämt bär i en kedja kring halsen. Bland de umgängesvänner, som
dryfta den Sjöfeltska spökhistorien är främst att nämna patron Olaus Broström på Brogård, en stor
finansman af hvilken baron Sjöfelt lånt rätt mycket pengar, och som nyligen i sin tjänst tagit
agronomen Joakwm Ek — hvilken i själfva verket heter Joakim Sjöfelt och är bror till Gertrud — samt
direktören för Västberga bryggeri Altberger med en vacker men trång och inskränkt fru och en modern
och frigjord dotter.
ELFTE KAPITLET.
”Hvarför kommer inte pappa? Är
han sjuk ?” frågade Lilly. Familjen satt
vid frukostbordet, men baronens plats
var tom. Den högkarmade ekstolen,
hvars ben friherrinnan för det
historiska intressets skull ansåg vara
svarfvade af kung Adolf Fredrik, var
inskjuten under bordet.
”Baronen har inte kunnat sofva
i natt heller,” svarade Jakobsson, som
sysslade borta vid den stora skänken.
Jakobsson passade alltid upp vid
bordet, det var ett af friherrinnans
speciella stadganden. Lilly tyckte, det var
nästan för gentilt att ha en betjänt, som
passade upp, när man bara fick ägg
och skinka, men farmor svärmade för
allt, som på något vis passade ihop med
lockpinnarna.
Lilly suckade, där hon satt.
”Hvad är det med dig?” frågade
Patrik. Han vände sin
uppmärksamhet från fröken Ekströms mörkbruna
hårknut, af hvilken han såg en skymt,
när hon böjde sig fram för att säga
något till friherrinnan.
”Jag tycker, det är så långrandigt,
allting. I dag blir det förstås en
odräglig dag.”
”Hvarför i dag speciellt?” Patrik
tog sig en portion skinka ti!l. Den var
ganska salt, och fast det annars
bru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
