Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
kade reta honom, så var det inte så
dumt i dag.
"För att det snöar.” Lilly pekade
med sin gaffel mot fönstret. ”Titta. Och
en sådan där gemen snö till, som
kommer seglande, långsamt och
förståndigt. Det retar mig alltid, när det inte
kan snöa ordentligt. Det är precis, som
när det småregnar. Finns det något
värre? ”
”Kära Lilly,” sade friherrinnan
också litet retligt, ty hon hade heller
inte sofvit ordentligt. ”Har man inga
större sorger, så kan man väl vara
belåten.”
”Det är så odrägligt allting, ” sade
Lilly nedslagen. ”Här hemma finns
det inte en enda, som har den minsta
längtan efter någon sorts romantik.’’
”Om jag kunde fatta
sammanhanget.” Patrik fiskade upp sockerbitarna
igen ur kaffekoppen, ty han längtade
inte efter någonting sött just nu.
”Ni tycker allihop, att det är så
lugnt och bra, när det småsnöar och
småregnar och småhaglar och
småblåser. Då kan man reda sig utan
paraply, säger farmor. Man tar bara på
sig regnkappan och en billigare
peruk —”
”Lilly, min flicka,” afbröt
friherrinnan.
"Men jag längtar efter riktigt
oväder, ” fortsatte Lilly energiskt. ” Efter
storm, helst en ordentlig orkan.’”
”Skyfall är värre,” anmärkte
Patrik. Han satte ifrån sig kaffekoppen.
Kaffet ville verkligen inte ner.
"’Jag begriper inte, hvad det är åt
Lilly, ” sade friherrinnan. ”Du får så
besynnerliga infall. Hvarför kan du
inte vara lugn och behaglig? Om jag
hade uppfört mig så vid dina år, så
hade söta mor dragit in
pepparmynt
ULRIK UHLAND
pastiljerna en hel vecka. Att sitta så
där och fäkta med gaffeln är verkligen
inte vidare vackert.’”
”Nej, det kan väl hända, men det
ser i alla fall ut som någon sorts
demonstration. Jag tycker, man förgås
af frid och skinka och ägg här på
Sjöberga. Tycker inte fröken det?” Lilly
vände sig tvärt till Gertrud.
”Å, det vete Gud, om här är så
fridfullt,” sade Patrik. ”Det händer
kanhända ganska konstifika saker, när
allt kommer omkring.” Han bredde
på en smörgås, medan han talade, men
han betraktade ett kort ögonblick
fröken Ekström. Hon hade hela frukosten
ovanligt noga iakttagit mönstret på
tallriken. Men det var kinesiskt, så det
var nog litet inveckladt.
""Jo, det vill jag allt se,” sade Lilly.
""Här händer inte ett dugg. Till
elfvakaffet får man skorpor och till
eftermiddagskaffet kringlor. Det vet man
förut. Och skulle det nu kallas för
romantik ?”
"Hur vill du egentligen ha det?
Skulle det komma en Rocambole och
storma huset under ett skyfall en
kolsvart natt?’”
”Ja, bevars, det duger. Det vore
alltid någonting. För resten skulle jag
vilja se en röfvarhöfding. Det vore
förfärligt stiligt.”
”Pyttsan. En liten tjock, otvättad
gök, som kröp omkring med en
kasserad revolver och en späntknif och
gallskrek : tre och sjuttiofem eller
lifvet. ”
-Patrik hade inte tagit ögonen från
Gertrud, medan han satte ihop sina
repliker för Lillys räkning. Nu drog
hon på munnen, och det var rasande,
hvad det förändrade hennes ansikte.
Det glittrade till i ögonen, och
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
