Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
i kollision med sin öfvertygelse
konstatera den saken.
Men hvar fanns Lilly Sjöfelt? Hon
skulle vara i det ena blomsterståndet
tillsammans med damerna Altberger.
Patronen räknade ut, att det ståndet
måste befinna sig på andra sidan
lagerträden, eftersom han redan sett ett
blomsterstånd på den här sidan. Han
armbågade sig därför vidare, och när
direktören och han lyckats komma förbi
det sista lagerträdet i skiljeväggen, hade
de blomsterståndet som det allra första
i raden.
”Vet du, Josefin, det här var, ta
mig själfva nitton, riktigt namnam.”
Direktörens entusiastiska utrop kom
fru Josefin att rynka på sin välformade
näsa med tydligt markeradt missnöje.
Att aldrig Fritz kunde lära sig att vara
en smula comme il faut, åtminstone
offentligt. Till och med patron
Broström, som ju också var en selfmade
man, förstod ju att uttrycka sig.
"Vet fru Altberger, man vet inte
hvilka man mest skall beundra af alla
rosorna här i ståndet, ”” sade patronen.
Och patronen kunde ha skäl att
känna sig tveksam, det var inte tu tal
om det. Fru Altberger såg mer än bra
ut i sin hvita och ljusröda rokokodräkt,
här och där uppfäst med skära rosor.
På hufvudet hade hon en stor, gul
schäferhatt med band, knutna under
hakan litet åt ena sidan, så att
bandrosetten kokett gungade på hennes bara
och mycket vackra axel. De halfkorta
ärmarna visade hennes vackra, hvita
underarmar, och de diamantprydda
händerna rörde sig graciöst bland
blomsterkorgarna och buketterna. Hon var
utan tvifvel en af de vackraste damerna
på hela basaren.
Dora tog sig mindre fördelaktigt ut.
631
Hennes kantiga figur och stora mun
passade inte riktigt ihop med dräkten,
det begrep hon själf. Från början hade
det varit meningen, att hon skulle vara
zigenerska, men så hade fru Josefin
fått för sig, att hon skulle vara med
henne i blomsterståndet. Dora såg
missnöjd och butter ut och hon tyckte
hela tillställningen var dum.
Det gjorde däremot inte Lilly, och
hennes tydliga förtjusning kom alla
människor att titta på henne. Hon hade,
tack vare sin uppsyn, redan gjort
ganska lysande affärer, och
skräddaremästare Haqvinsson hade betalat tjugu
kronor för en liten violbukett.
Kandidat Gyldenhöök hade också varit och
köpt rosor inte mindre än tre gånger,
och Lilly visste, att hon på två timmar
hade fått in åttiotre kronor, ty hon höll
noga räkning. Hon hade inte
observerat, när patronen och direktören
närmade sig, men vid direktörens utrop
tittade hon upp. Han var ändå väldigt
härlig, pappa Fritz, det kunde man inte
säga annat.
”Hvad behagar patron Broström
välja?” Fru Altberger gjorde en
graciös gest öfver den blomsterprydda
disken.
””Jag skall fråga fröken Sjöfelt, hvad
hon tycker kan passa för mig,” sade
patronen och vände sig med en bugning
till Lilly. Fru Josefin blef upptagen i
ståndets motsatta ända, och patronen
och Lilly kommo litet för sig själfva.
Dora satt på korgstolen borta i
bakgrunden och latade sig.
"Patron vet väl själf, hvad patron
vill ha. ” Lillys ton var nonchalant,
men hon smålog litet på samma gång.
På en basar låg det ju koketteri i
luften, och hon kunde inte låta bli, fast
det var själfva gubben Broström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
