Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESALLIANCE FRANCO-RUSSE.
ar ANNA MARIA ROOS.
ä0 n stod i främlingslistan som
&’ä generalska; hemvist: S:t
23 Petersburg. Hennes ansikte
var tämligen bredt och kunde
knappast kallas vackert, men gestalten
var välväxt, hållningen aristokratiskt
högdragen och hyn mjällhvit.
Ålder : antagligen omkring trettio. Han
var en ung advokat från Paris, smärt
och högväxt med fina drag, känslig
mun och mörka intelligenta ögon —
såg ut som om han skulle kunna vara
klippt ur en af Paul Bourgets romaner.
De hade för en månad sedan —
ungefär samtidigt — kommit till det
stillsamma Hötel Blankenberg ofvanför
Luzern, hade från första stund icke
talat ett ord med någon af de andra
hotellgästerna, men gjorde långa
promenader och utflykter tillsammans.
Ingen på hotellet tviflade på att de
kommit till denna idylliska plats för att
träffas i lugn och ostördhet; man undrade
bara ibland helt stillsamt hur generalen
hade det hemma i S:t Petersburg.
Det var under fransk-ryska
vänskapens hetaste tid, och mr Damier, som
var hotellets kvickhufvud, hade döpt
paret till ”V’alliance franco-russe”.
Det skulle inte falla någon in att
använda ordet flirt om dessa två, tänkte
fröken Dernburg, som hade sin plats
vid table d’höten icke långt ifrån dem.
Det är någonting af allvar öfver dem.
Hon ser egentligen mycket högmodig
43
ut, madame la générale. Med hvilken
stolt och trotsig, nästan fientlig blick
betraktar hon icke hela den öfriga
mänskligheten, såsom ville hon säga:
”Ni må gärna prata! Det förstår jag
ju.att ni gör. Hvad bryr jag mig om
det?”
”Har ni märkt,” sade fru van
Houde, ”att när generalskan kommer
ned till frukosten om morgnarna, så
hälsar hon helt ceremoniöst på sin
vackre fransman och kallar honom
monsieur Andriot? En så’n
tillgjordhet! Tro de verkligen, att de narra
någon af oss här?”
Fru van Houde var en holländsk
dam med skarpa ögon och skarp tunga;
hon såg bra ut och var här utan sin
man men flirtade ändå inte med någon,
hvilket hon tydligen räknade sig till
förtjänst.
Augustikvällens tidiga mörker hade
brutit in. ”L”alliance” satt — efter
slutad middag — i den dunklaste vrån
af terrassen utanför hotellet och
samtalade halfhögt, ibland med hastiga
blickar bort emot den unga flicka, som
satt icke långt ifrån dem och såg ut
öfver Luzern och sjön och alperna —
allt belyst af en emellanåt undanskymd
måne. Månne hon hörde något? Ånej,
hon förstod troligen ej franska, de hade
hört henne tala engelska med mr
Damier och visste att hon var från
något af de skandinaviska länderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
