Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
Men när mr Damier, som ehuru
född engelsman var af gammal
hugenottsläkt — något som han ej ogärna
talade om — och väl förtrogen med
sina förfäders språk — nu kom fram
till damen ”från något af de
skandinaviska länderna”’, tilltalade han henne
på franska.
Generalskan slungade en vredgad
blick bort emot fröken Dernburg som
emot en ertappad bedragerska, men
satt dock kvar och fortsatte att tala
med sin vackre fransman, ehuru i en
något lägre ton.
Mr Damier talade också med låg
röst, där han satt och konverserade
med fröken Dernburg.
”Jag var nyss nere på kasinot i
Luzern, ” sade han, ”och spelade på
”petits chevaux’, ja, ni vet, det är
min lilla svaghet numera, sedan jag
inträdt i den stadiga medelåldern, och
någon större förmögenhet gör man
ändå inte af med på det nöjet. Jag
hade i morse hittat en fyrväppling
häruppe i gräset, och jag tänkte, att
det kanske skulle bringa mig tur. Ni
skrattar — men ni vet väl det, att den
som spelar alltid är vidskeplig —
liksom den som älskar. Det finns mer
än en likhet emellan de båda
passionerna. Nå, hvad jag ville berätta var
det, att jag råkade nere i kasinot en
ryss som jag känner sedan gammalt —
en baron Grenko, som jag träffat i
Nizza ett par vintrar å rad — och då jag
nämnde för honom, att här fanns på
Hötel Blankenburg en landsmaninna
till honom, generalskan Statkolsky,
sade han, att han för några dagar se’n
på en middag i S:t Petersburg träffat
hennes man. Jag frågade hvad slags
person monsieur Statkolsky var; min
vän ryckte på axlarna och sade: Han
ANNA MARIA ROOS
är af en sort som jag förmodar att ni
västerlänningar skulle kalla äkta rysk:
en kosacktyp, skäggig och vildsint —
är känd för att inte spara på
knutpiskan. För inte länge sedan slog han
ihjäl en soldat — gaf honom ett slag
med sabelfästet midt i hufvudet —
karlen hade visst begått något litet
misstag. Nå, saken tystades ned, förstås.”’
”En behaglig äkta man antagligen, ””
sade jag. _
”Antagligen, ” sade Grenko. ”För
öfrigt får visst generalskan snart en
visit — jag kommer ihåg, att generalen,
när han hörde att jag ämnade mig ned
till Cuzern, yttrade: ”Dit reser kanske
jag också om några dar’. I detsamma
hejdade han sig — nästan som om han
tyckt att han försagt sig. Jag visste
inte då, att han hade sin hustru här.
Men nu, när jag tänker på hans
ansiktsuttryck, då han yttrade de orden,
kommer jag ihåg, att där fanns
någonting visst olycksbådande — någonting
som gör att jag inte gratulerar madame
la générale till visiten.’”’
”Jag tänkte detsamma,” tillade mr
Damier. ”Och med mera skäl,
eftersom jag vet att det lätt nog skulle kunna
hända, att hon blefve öfverraskad i en
tämligen komprometterande situation.’”
”Kan generalen verkligen ha fått
höra något?” sade fröken Dernburg.
"’Här äro ju inga andra ryssar på
hotellet.”
"’"Ja, men de äro ibland nere i
Luzern, och där finns det godt om ryssar.
Och så göra de utflykter på sjön, de
äro inte precis försiktiga. För öfrigt
behöfver inte generalen ha hört
någonting. Det kan vara en aning ...
Svartsjukan är märkvärdigt skarpsynt ibland
— nästan clairvoyant. Det kan ha varti
något i hennes bref, något som funnits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
