Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
par ord hotellvärden in i situationen.
När därför generalen frågade efter sin
hustru och — då han hörde hon var på
en utfärd från hvilken hon ej väntades
hem förrän fram emot aftonen — i en
ton lik en åskas mullrande frågade med
hvem, svarade värden, att hon var i
ett sällskap af några damer och herrar
— han visste inte riktigt hvilka.”
”Reser generalen efter och tar reda
på dem?”
”Han kan inte — lyckligtvis. Det
går ingen lägenhet dit bort mera i dag.
Han får nöja sig med att vänta på dem
nere vid kajen i Luzern. Men det kan
bli ledsamt nog. De äro, som sagdt,
just inte måna om skenet, de där två.’”
”Kan ingenting göras för att varna
dem ?”
"Ingenting! Det blir bara att se på.
Hötel Blankenburg skall kanske snart
få en god reklam : en rysk general, som
med sin revolver nedskjuter sin hustru
— eller hennes älskare — eller båda.
Det blir sensationellt, det kommer att gå
genom världspressen, hotell
Blankenburgs namn skall stå tryckt i tusentals
tidningar — ja, det blir verkligen inte
någon oäfven reklam för vår hygglige
hotellvärd.”
Eva Dernburg såg med en viss
otålighet efter mr Damier, där han
begaf sig ut på sin vanliga
eftermiddagspromenad ned till Luzern. Det måste
vara demoraliserande, tänkte hon, att
gå genom lifvet blott som en åskådare
– en kvickögd, road iakttagare af
mänskligt lif och mänsklig dårskap.
Hon tyckte mycket bra om mr Damier
annars, men var det icke som om han
rent af vore uppiggad vid tanken på
det spännande de snart skulle komma
att upplefva. Hon var säker på att han
skulle slita sig från petits-chevaux på
ANNA MARIA ROOS
en stund för att befinna sig på kajen,
när ångbåten kom; han skulle stå där
och nyfiket iakttaga generalen, då han
upptäckte sin intet anande hustru
sittande på den lilla ångbåten i en
téteå-téte med fransmannen.
Fanns det verkligen ingen möjlighet
att varna dem? Man kunde inte hinna
fram till embarcadéren vid Pilatus, det
var sant. Men de båtar, som gingo den
traden, brukade lägga till vid Treib.
Skulle man inte kunna genskjuta dem
i Treib?
Hon gick att rådgöra sig med
portiern.
”Treib? Där Richard Wagner
bodde tillsammans med Mathilde
Wesendonck och hennes man — o0 ja, dit
finnas många lägenheter. Låt mig se!
Jo, båten till Fläelen, som afgår från
Luzern kl. 5, lägger till vid Treib. Och
om gnädiges Fräulein skyndar sig, kan
hon nog hinna med den båten.
Ett par minuter senare var fröken
Dernburg på väg till Luzern. Hon kom
just som båten till Fläelen låg färdig att
lägga ut. Tio minuter senare steg hon
af vid Treib tillsammans med en flock
Wagnerdyrkande tyskar. Men hon gick
icke upp till det minnesrika hvita huset,
hon stannade kvar nere vid bryggan —
till stor förvåning för
Wagnerentusiasterna.
Det var en härlig afton. Sjön låg
stilla och blank och solig, speglande
bergens gröna sluttningar och hvita
toppar. Men hvem kunde njuta af allt det
där just nu? Kom inte ångbåten snart ?
Jo, där sköt den fram från
Hergiswyvl-hållet. Och — mycket riktigt — där
satt I’alliance franco-russe i en så
komprometterande téte-å-téte som möjligen
kunde åstadkommas, när man befann
sig på en ångbåt tillsammans med fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
