Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
bredaxlade herrn, som stod där på
kajen.
Förändringen i hennes hållning blef
blixtsnabb.
Hon lutade sig tillbaka, förde
handen till munnen liksom för att kväfva
en gäspning, lät sin blick förströdd
glida kring stranden — tills den
plötsligt stannade vid den högvuxne
mannen, hvarvid hennes ansikte ljusnade i
ett igenkännande.
”Mais, mon cher,” ropade hon,
innan båten ännu lagt riktigt till,
”hvilken öfverraskning !
Hon var ibland de första som gingc
öfver landgången; efteråt kommo
fröken Dernburg och M. Andriot —
fortfarande inbegripna i det mest
intresserade samspråk.
”Hvilken öfverraskning, ”
upprepade hon, i det hon hälsade på sin man
— dock icke med någon öfverdrifven
hjärtlighet, som skulle förefallit
misstänkt, utan med matt vänlighet. — ”Det
var verkligen vänligt af dig att komma
och hälsa på mig! Men hvarför
telegraferade du inte, så att jag var hemma
och tog emot dig — i stället för att fara
bort på utfärd. En mycket treflig
utfärd för resten — fastän troligen ändå
mer för de båda unga, som jag varit
chaperon för. Får jag presentera dig
för min vän, mademoiselle Dernburg.
Monsieur Andriot — min man. Jaså,
du har tagit en vagn för hemfärden! Ja,
farväl då, mina vänner! Ni taga väl
,
ANNA MARIA ROOS
funiculairen upp, kan jag tro. Farväl
och tack för godt sällskap! Jag behöfver
nog inte be er, monsieur Andriot, taga
väl vara på mademoiselle Dernburg!’”
Hon sade det med ett litet menande
och välvilligt leende. —
Generalen och generalskan dinerade
i enskildt rum den kvällen. Monsieur
Andriot var hänvisad till att konversera
med fru van Houde, som satt på andra
sidan om honom och — trots sin dygd
— tycktes ganska road af hans
sällskap.
När mr Damier, som hade sin plats
bredvid fröken Dernburg, trädde in,
gjorde han en djup bugning för henne.
”Tillåt mig att framföra mina
lyckönskningar, ” sade han. ”’Jag stod på
kajen och åsåg er seger. Hade jag inte
rätt, då jag härom dagen läste i er hand
och sade, att ni skulle blifvit en
framstående strateg, ifall ni varit man.’”
””Jag beröfvade er en sensation, mr
Damier, och ni är storsint, som inte
vredgas på mig därför.’”
”Ni beröfvade mig en sensation,
men ni skänkte mig en annan i stället.
Den var genialiskt uttänkt och utförd,
er plan. Det är blott en sak som
bekymrar mig — hädanefter vet jag inte
i hvilken kategori jag skall placera
er ... Jag har hittills räknat er till de
moraliska damerna.”
Fröken Dernberg log.
”Var snäll och stoppa inte in mig
i någon kategori alls,’” sade hon.
— QÖr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
