Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SSa
€
u S
y J JÄMUN S 2
_xk’- % U JG Äkh ( 3 .; lO N pr
MIN UTOPI
ar HELEN FAVONIUS.
SS$ ag drömmer om en paus...
LåÅ De lärde tvista, men åtskilliga
SD tusen år ha vi i alla
händelser stått i utan afbrott. Ja, d. v. s. de
gamle israeliterna hade ju sina jubelår,
medeltiden sin treuga Dei, men där
äro åter de lärde framme och påstå, att
det i praktiken stod klent till med både
jubel och treuga.
Och nu drömmer jag som sagdt om
en riktig paus, en allmän treuga
societatis — den må bli hur kortvarig som
helst. Den mångtusenåriga,
civiliserade mänskligheten skulle ett tu tre taga
sig en samfälld bondpermission från
samhället. Men stunden och dagen?
Där har jag tänkt, att jag skulle
ingripa och spela en viktig ehuru på
samma gång anspråkslös roll. Jag
skulle nämligen få till låns vår gamla
himmels allra största basun — för det
behjärtansvärda ändamålets skull,
förstår ni — och så skulle jag stöta till,
så att jorden skalf, Sverige allra värst.
Den mångtusenåriga civiliserade skulle
tvärt begripa och stanna midt i
meningen.
”Ett upprörande socialistiskt
öfvervåld ...” den nykonservative
redaktören låter den nydoppade pennan falla,
och det får gå med den rätta friheten
hur det vill.
”Nej, det är sannerligen inte endast
för kvinnans egen skull, det är lika
mycket emedan hennes insats i
samhället icke kan undva..-.” talarinnan
tvärtystnar, de söner, som kvinnan
regelbundet föder, inhiberas.
z som göder sig på vår
svett ...” agitatorn hajar till vid det
urmodiga lätet och vill kalla det lögn
men förstummas omotståndligt också
han.
”Vår ärade konservativa
morgonkollega har gripits af en nervositet,
som...” den skrifvandes egen lägger
sig som genom ett trollslag.
”Samhällets lugna utveckling ...”
”... Blindhet för tidens kraf...”
”Nödvändigheten att tillsätta en
sakkunnig kommitté... ”den
olycksdigra slentrian, som i
kommittéerDÅar
Ingen kommer till punkt tack vare
min basun, och det märkvärdigaste af
allt — det sprider sig ett solsken öfver
de bistra dragen, till och med öfver
agitatorns, alla åsiktsvecken slätas ut,
och redaktörer och partichefer och
socialt intresserade, allesammans le de
ett stort leende, ja de se på hvarandra
i hemligt samförstånd och le!
Så långt är allt väl. Men hur skall
nu den stora samhällspausen användas ?
Jag finner, att jag måste ytterligare
ingripa. Och hvar skulle jag söka min
tillflykt om inte hos allas vår goda
mormoder, fru Natur, som för resten är
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
