Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
kaffe. Fröken gjorde honom sällskap.
Hon hade satt sig i den skinnklädda
matsalssoffan och hade kaffekoppen i
knä. Rundt tefatet hade hon radat
upp två kringlor och två äss, ty hon
var mycket svag för småbröd.
”Att herrar aldrig tycker om att
doppa i sitt kaffe,” sade hon plötsligt.
”Nej, ser fröken, när man röker,
känner man inte skillnad på socker och
arsenik.”
”Arsenik, usch,” sade fröken.
"’Herr Ek talar riktigt mordiskt. Men
det är då för väl, att di inte få gå
omkring och sälja sådant där nu för tiden.
Jag minns, när västgötarna gingo och
sålde både det ena och det andra.
Fast man vet då inte, ifall de inte
göra det ännu.” Fröken nöp af en
bit kringla och doppade den försiktigt.
”Gud vet, hvad inte en västgöte gör.
Men det kan ju finnas andra saker än
arsenik. Patron, han säger, att det
finns gifter, Som man inte kan se att
det är gift en gång.”
Herr Ek drog ett långt bloss på
sin cCigarr.
”TJaså, han förstår sig på sådant?”
”"Han ja. Han var sjöman i sin
ungdom och har varit ända till Kina.
Han har allt ett utmärkt godt hufvud,
patron. Tror inte herr Ek det?”
”Jo.”
”Och det måste man förstås ha
för att kunna arbeta sig upp på det
viset. Han är så där slängd i litet af
hvarje. Och jag skulle inte vilja smaka
på alla flaskorna i lilla skåpet i
skrifrummet. ”
Herr Ek såg bort emot soffan.
Han slog af askan på sin cigarr i
kaffekoppen i stället för på fatet.
”Hvad har han där då?” .
”Just gift, alla möjliga sorter.”
Frö
701
ken talade nästan med stolthet. ”Han
har arsenik och sublimat och stomatol
och gud vet allt. Och så har han ett
par små flaskor, som han har fått i
Kina.”
”"Har han talat om det för fröken ?”
Det låg en viss spänning i herr Eks
tonfall, som undgick fröken.
”Nej, det har han inte, men jag
har sett det ändå. Egentligen är det
galet, att jag sitter och talar om det,
men herr Ek springer inte med
skvaller, det vet jag. Se, det var en dag,
som en af vagnshästarna hade gjort
illa sig, och vi måste ha sublimat. Det
var slut i min flaska, och patron var
i Södertälje. Men jag visste, att det
alltid finns sublimat i ordning i lilla
skåpet, och nyckeln har patronen i en
af skrifbordslådorna. Det var stängdt
förstås, som vanligt, men nyckeln till
ett gammalt kassaskåp, som står där
uppe på vinden, tar upp det. Det vet
nu inte patronen, och herr Ek är väl
snäll och ingenting säger, för då kunde
han komma att undra, hur jag kunde
veta det.”
Det undrade herr Ek också, men
teg taktfullt. Han väntade i stället
tåligt, medan fröken doppade sitt sista
äss.
”Jo, jag tog en skvätt sublimat.
Och då tyckte jag också det kunde vara
roligt att titta på de andra flaskorna.
Det är ju konstigt med en sådan där
liten flaska, som man vet skulle kunna
ta lifvet af en.” Fröken slog tankfull
i en påtår åt sig och gick tillbaka till
sin plats. ”Det är i alla fall bra
hemskt.”
”Det är mycket, som är hemskt, ”
sade herr Ek.
”Det skall herr Ek säga, som är
så ung. Tänk på mig, som är så
gam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
