Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
mal. Kan herr Ek gissa, hur gammal
jag är?”
”Trettiofem år,” förmodade herr
Ek belefvadt. Fröken smålog.
"Herr Ek gissar inte så illa. Men
nu är jag trettiosex.”
Herr Ek skulle kunnat invända,
att patronen talat om, att fröken var
fyratiotvå, men han sade i stället:
”Jag var rädd, att jag tog till ett
par år för mycket, och det bruka
damerna inte tycka om. Stod det utanpå
flaskorna, hvad det var då?”
”Nej, inte precis det. Men
patronen hade själf skrifvit dit ”gift med
stora bokstäfver. Han var väl rädd,
att någon obehörig skulle få tag i dem,
och han är så noga och förståndig,
patron. Och så stod det Kina och ett
årtal. ”
Herr Ek svarade ingenting, medan
han drack ur kaffekoppen.
”Det är riktigt hemtrefligt med litet
cigarrök i ett rum,” sade fröken och
steg upp. ”Somliga fruntimmer jämra
sig så förfärligt öfver gardinerna, men
jag tycker, att någon glädje skall väl
en herre ha.”
""Fröken är idealisk, ” svarade herr
Ek en smula förströdt, medan fröken
tog brickan och gick ut.
När fröken hade stängt dörren, steg
han upp. Han hade fortfarande sin
cigarr i handen och ställde sig vid
fönstret att röka slut på den. Månen
lyste någonstädes bakom byggningen.
Han såg den inte, men gårdsplanen
och allén lågo i halft ljus. Snön lyste
hvit och förlorade sig längre bort i
blått för att slutligen dö bort i djupt
svart under träden. _
När herr Ek rökt slut på sin
cigarr, kastade han stumpen i den
skinande mässingsspottlådan och gick ut
ULRIK UHLAND
i förstugan och uppför den breda
trätrappan. Han hade sitt eget rum en
trappa upp. Men han gick inte in till
sig. Han tog endast af något
oförklarligt skäl på sig galoscherna, som stodo
vid hans dörr och öppnade dörren,
som ledde till den smala vindstrappan.
Tack vare galoscherna, hördes inte ett
knäpp, när han fortsatte upp till
vinden.
Ett par timmar efteråt kom fröken
in på kontoret för att elda. Hon hörde,
att herr Ek var inne i skrifrummet och
kunde inte låta bli att fråga:
”Hvad gör herr Ek där inne i
kylan? Se, jag bryr mig inte om att
elda förrän ett par dagar, innan patron
kommer hem.”
”’Jag letar efter en bok,” svarade
herr Ek. Han kom ut och drog till
dörren efter sig.
”Herr Ek läser ihjäl sig,” sade
fröken. ”Skall man behöfva studera
så fasligt för att bli jordbrukare?’’
Herr Ek gick fram till den gula
pulpeten. Han smålog litet
egendomligt.
”Jag vet inte hälften än, af hvad
jag vill veta.”
”TJa, jag säger väl det. Men skall
herr Ek sitta kvar här inne, så är
kanske herr Ek snäll och tittar till
brasan ?”
”Jo då, jag skall nog sköta brasan,
sade herr Ek med eftertryck. ”Det kan
fröken lita på.”
Han fördjupade sig ånyo i en bok,
en sådan där grön en, observerade
fröken, i det hon gick ut. Men så fort
hon hade försvunnit, slängde han häftet
i pulpeten, så att det sprack upp i
ryggen.
Trots sitt löfte, kom han inte ihåg
brasan utan gick saklöst ifrån den om
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
