Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
en stund. Stalldrängen, som han mötte
i allén, vände sig om efter honom.
Tänk; att herr Ek hvarenda kväll gick
utåt Sjöbergavägen. Men bättre folk
hade så mycket besynnerligheter för
sig. De kunde visst gå på promenad
midt i natten. Men så förtogo de sig
heller inte om dagarna.
”God dag, fru Bergström.”
Det var fröken Sjöfelts ansikte, som
tittade in genom dörren till
skollärarfruns tambur, och fru Bergström fick
mycket brådt att resa sig från det stora
bordet, hvilket var fullastadt med post
och tidningar. Halfva socknens post
ombesörjdes i skolhuset.
”Nej hvad ser jag, fröken Sjöfelt ”
"”Jo, jag är ute och går, och jag
tänkte, att det kanhända fanns något
bref till mig.”
”Nej, till fröken själf finns det
inget. Men till friherrinnan finns det
två stycken. Vill fröken Sjöfelt ha
besvär och ta dem?"”
Lilly tog de båda brefven och tittade
på dem. Det ena var från pappa, det
andra från faster Adelaid. Men
hvarför fick bara farmor bref? Själf hade
hon inte fått så mycket som ett vykort
på hela veckan. Det var då riktigt
nedrigt, när han hade lofvat så
högtidligt.
Hon stoppade brefven i fickan på
sin jacka och fortsatte nedför backen.
Det var inte kallt och solen hade skinit
hela förmiddagen. Det kändes nästan
som vår i luften, och det var väl
konstigt, när det bara var februari. Höll
det i så här, gick väl snön snart bort,
och då kunde väl den där karlen
komma från Södertälje och dyrka upp låset.
Plötsligt hörde hon steg bakom sig.
Det var någon, som gick mycket fort,
och hon vände ofrivilligt på hufvudet.
703
Men i nästa sekund tittade hon rakt
fram igen. Det var herr Ek.
”Förlåt, fröken Sjöfelt, men det är
kanske fröken, som har tappat det
här?” Medan herr Ek talade, räckte
han fram brefvet från faster Adelaid.
Lilly rodnade litet och sträckte ut han-:
den efter det.
""Tack. Jo, det är jag, som är så
slarfvig. Herr Ek är då verkligen en
räddande ängel. Och tack så mycket
för hjälpen sist, också.”
Herr Ek tog nästan tveksamt
hennes framsträckta hand och lyfte på sin
persianmössa. Lilly observerade
omedvetet, att det var precis samma sort som
Patriks, och den var förfärligt dyr.
”Jag hoppas, att fröken är bra nu
igen.”
”Ja tack. Det gick öfver med ett
kallt omslag. Fina, vår hushållerska,
hon kan bota allting. Hon har till och
med botat en katt.”
Herr Eks litet stela ansikte
upplystes af ett halft leende. Lilly tittade
på honom från sidan. Det var
bestämdt den vackraste människa, hon
någonsin sett. Det svarta håret glänste
som stenkol mot den mörka hyn, och
fast han var lika kortklippt som Patrik,
såg han ändå inte så där ängsligt
snagghårig ut. Men hvem i all världen var
han lik?
”Jag är just på väg till Sjöberga, ”
sade herr Ek efter en liten paus. ”Jag
skall tala med inspektoren.”
”Jaså, då få vi sällskap, om herr
Ek står ut med att gå lika långsamt
som jag förstås.’”
”Fröken går ganska duktigt för att
vara en ung dam,’” svarade herr Ek,
och så teg han en liten stund. Lilly
undrade, hvad hon skulle hitta på att
säga. Det var verkligen inte lätt att hitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
