Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
FEMTONDE KAPITLET.
Bergå hade ett par dagar gästats af
en nybakad hofrättsnotarie från
Stockholm, och oaktadt friherrinnan hade
influensa, hade Lilly lyckats utverka
tillåtelse att få bjuda ungdomarna från
Bergå och Dora Altberger på middag.
Det pratades duktigt vid bordet, och
trots det, att notarien tämligen grymt
afvek från den notarie, som Lilly tänkt
sig, tyckte hon i alla fall, att det var
en väldig stämning. Det var egentligen
så, att hvar sak hade två sidor. Det
var förstås tråkigt, att farmor skulle
vara dålig, men det var också roligt att
få skratta så mycket man ville åt precis
ingenting alls.
”Skål på dig, Mathias,” sade hon.
””Tycker ni inte allihop, att det är
kolossalt roligt ?”
Märta Gyldenhöök skrattade.
”Det här är riktigt i Lillys stil. Du
sitter väl och inbillar dig, att du är i
Paris?”
”Tja bevars, ” sade notarien. ”Man
kan ju tänka sig hvad man vill, ifall
man har fantasi.”
”Jo, om det inte stod ”Västberga
pilsner” på vinbuteljerna, ”” sade Patrik.
”Det påminner litet för mycket om
pappa Fritz.”
Märta Gyldenhöök och Lilly
fnissade till, och det blef med ens alldeles
tyst. Patrik bet sig i läppen. Han
tittade hastigt på Dora. Hon satt med
hufvudet nedböjdt och petade med
gaffeln i den kokta laxen. Plötsligt såg
hon upp.
”Ja, men är det inte ett bra öl?”
frågade hon lugnt.
”Utmärkt.” Patrik höjde sitt glas
och drack ur det i botten.
Flickorna fnissade till om igen.
705
Patrik betraktade Gertrud. Han märkte,
att hon var mycket allvarsam, och han
kände sig med ens på ett egendomligt
sätt Öfvertygad om, att hon aldrig skulle
kunna flina. Och det var verkligen
behagligt, för. sätt var ändå sätt.
Patrik skjutsade själf gästerna till
stationen till kvällståget. Det var ett
bländande månsken. Medan
Andersson sadlade af hästen, stod Patrik på
stallplanen och såg sig omkring. Man
kunde ju se hvarenda trädstam i
parken.
När han gick upp, mötte han Fina i
hallen. :
”Hur är det med farmor?”
"’Jo, hon är allt ganska skral. Jag
ville ge henne litet talg på fotsulorna,
men tro inte, att hon ville det. Och det
är ändå det bästa, som finns.’”
Patrik småskrattade, medan han
gick uppför trappan. Det skulle allt
vara en ängel från himmelen, som fick
smeta fårtalg under fötterna på farmor.
Finas medikamenter voro i
allmänhet något bombastiska. Han mindes,
när hon lät honom själf springa tre
gånger och begrafva en fläsksvål under
en sten, för vårtor. Men egentligen
borde människan inte förhäfva sig, för
Gud vet, om det inte hade hjälpt.
När han kommit upp till sig, tände
han inte lampan, utan gick fram till
fönstret. Det var verkligen ett otroligt
månsken. Och medan han stod och
såg, hur skogsbandet bakom sjön nästan
blef kornblått, dök Dora Altbergers
ansikte upp för honom. Det var
verkligen utmärkt, det hon frågat om ölet.
Hon hade klarat situationen, det var
inte frågan om det, och klarat den på
ett hyggligt sätt. Och fröken Ekström,
det vill säga Pilqvisten, hade också
uppfört sig som en människa med
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
