Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706 ULRIK UHLAND
ständig uppfostran. Trots hårnålen, så
var det ändå saker, som hon begrep.
Han stod stilla några minuter och
tittade utåt sjön, därefter gick han ut
i förstugan och vek om hörnet till östra
gången. Han hade på sista tiden fått
två orubbliga vanor, dels att inspektera
östra flygeln hvar kväll, dels att hålla
ögonen på Pilqvisten.
Gången låg kolsvart, där ljuset från
förstugan upphörde, men när han gått
en bit framåt i mörkret, såg han en
svag månstrimma, som hjälpte honom
att vika om hörnet vid trappan och
komma fram till det lilla gallerfönstret.
Månljuset trängde endast som en
matt reflex in genom rutorna. Han
tog upp sin näsduk och åstadkom med
den en liten, rund glugg på det
dammiga glaset. En hel ljusflod trängde in
i gången, nästan som från en elektrisk
strålkastare. Han gick tätt intill
fönstret och såg utåt parken.
Det var verkligen katten, hvad det
var ljust, och hvad allting framträdde
tydligt. Hvartenda föremål kastade en
precis och skarp skugga. Långt borta
urskiljde han någonting, som såg ut
som en galge. Det var Broströms
klockstapel, och att den såg ut som en
galge, det var säkert Guds finger.
De stora kulorna på parkgrinden
kunde han se långt borta öfver
buskarna. De sågo ut som två hattar af
silfver, och kupolen på lusthuset strax
bredvid blänkte som en stor, helhvit
champinjon.
Plötsligt hejdade han sig och
fixerade oafvändt ett svart föremål, som
aftecknade sig mot det hvita en bit
ifrån lusthuset. Hvad i herrans frid
var det för en frisk passagerare, som
gick och promenerade i snön så här
dags? Ty visst var det en karl? Jo,
nu tog han ett par steg. Han hade
något slags mössa utan skärm på sig
och en kort kavaj.
Skepnaden gick några steg framåt
och så tillbaka igen. Jo, det var inte
precis tropiskt där nere. Termometern
hade visat elfva grader ute på entrén.
Det var säkert en svalkande och nyttig
temperatur för älskog. Förmodligen
hade Anna fått en ny efter Stall-August.
Stackars prisse där nere! Han gick och
larfvade så heroiskt i snön och lefde
förmodligen i from okunnighet både
om August och det andra halftjoget.
Men Anna dansade nog inte heller på
rosor, ty Fina var inte den, som ansåg.
att ett rendezvous var lika bra som en
timmes diskning.
Hans betraktelser afbrötos plötsligt
af Lillys röst, som ropade bortifrån
förstugan :
”Patrik t”
Han kastade en sista blick på
individen där nere, som nu stod alldeles
stilla, förmodligen fastfrusen, och så
gick han tillbaka. Lilly hade kilat in i
sitt rum igen, när hon hörde stegen i
gången. Hon kikade ut i förstugan
genom dörrgläntan, som var högst
obetydlig.
”Jaså, det var verkligen du?”
”Snälla barn, var nu inte så
vidskeplig, ”” sade han litet otåligt.
”Jag är inte vidskeplig ett dugg.’”
Lilly kom ut igen. ”Men hur du vågar
gå i östra flygeln precis hvarenda kväll,
det går öfver min horisont.”
”Hvad var det du ropade för ?”
”Vi ska väl gå ned och äta. Jag är
förfärligt hungrig.”
”Ja, jag också.”
Lilly hoppade före nedför trappan.
I matsalen var endast dukadt för två.
Patrik tittade förvånad på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
