Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
siskt. Tror farmor verkligen, att ölet
slår åt hufvudet på en bryggare till den
grad, att han lånar ut femtiofyra tusen
utan säkerhet ?”
”Säkerhet? ” sade friherrinnan
indignerad. ”Det måtte han väl veta, att
man betalar. ”
”Hvad då med?”
Friherrinnan drog den gröna
mantiljen upp öfver axlarna med en
tämligen kylig min.
”"Det är verkligen egendomligt, att
de, som ha pengarna här i världen,
alltid skall vara sådant där folk,” sade
hon till sist.
”Ja, det är ju eget, ” medgaf Patrik
litet retligt. ”Men det är för att sådant
där folk brygger öl, medan vi sitter och
sinkar familjeporslinet.””
Det uppstod en liten tystnad.
”T alla fall har jag tänkt göra ett
försök att kasta mig i stoftet för pappa
Fritz. Jag reser in i morgon eller
öfver. morgon. Det kan ju hända, att hans
hjärta veknar, isynnerhet om man inte
visar sig underdånig. Men lyckas inte
det, ja, då får väl farmor i Guds frid
ta af sina pengar.” Patrik såg bister ut.
”Min lilla vän, ”” sade friherrinnan.
”Jag har inte mera än tolf tusen.”
Patrik endast stirrade på henne.
Han tog långsamt händerna ur
byxfickorna, hvilket var hans sätt att
uttrycka verklig förvåning.
"TJa, kära barn, och det räcker ju
inte. Jag har haft mera, det är ju
sant.” Friherrinnan hade också fått en
liten ansats till retlighet i rösten. ”Men
det mesta har Nils redan fått.’”
”Har han fått?”
”Jaha.”
Om Patrik kunnat skåda sig själf,
hade han måst medge, att han var
or
ULRIK UHLAND
dentligt rödblommig af den mest
underklassiga förbluffelse.
”"Hvar i herrans frid har han gjort
af med så mycket pengar?”
""Vet jag det, jag?” sade
friherrinnan kyligt. ”’Jag lägger mig aldrig i
Nils” affärer. Han har behöft litet då
och litet då. Jag förmodar, att han har
spekulerat, eller hvad det heter.
Herrar ha ju så mycket besynnerligheter
för sig.”
”Nå men —” Patrik hejdade sig
för att ge en broderad pall, som stod
i vägen, en reell spark. ”Hur har
pappa egentligen räknat ut, att det
skulle gå för mig, när jag en gång i
tiden får det här utmärkta jordagodset ?
Tror han, att jag kan trolla ?”
”Han har väl tänkt, att du skulle
göra ett acceptabelt parti,” sade
friherrinnan lugnt.
”Kunde jag inte tro det.””
Det uppstod en djup tystnad.
Utanför i parken började det blåsa upp, och
ett rökmoln bolmade in från den öppna
spisen. Patrik stod och såg på röken,
som slutade med en stillfärdig liten
pelare rakt uppåt öfver den gröna
marmorkanten.
”Jag skall ta mig en promenad i
parken för att svalka mig litet, ” sade
han till sist.
- Han gick nedför trappan och ut.
Det var full storm och hade börjat
snöa. Den plogade gången i parken
var redan nästan igenyrd. Han mötte
inte en människa, men i inspektor
Pålssons boställe lyste det i alla fönster
utåt vägen. Förmodligen hade han
kalas.
Patrik drog iväg genom yrvädret.
Han kände hvarken, att det var kallt,
eller att snöflingorna slogo honom i
ansiktet, hvassa som ispiggar. När han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
