Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
kom fram till gärdesgården, som skiljde
Sjöberga ägor från Brogårds, stannade
han och lutade sig mot gärdesgården.
Från själfva hufvudbyggningen på
Brogård plirade endast ett enda litet
ljus, men den röda lyktan framför
stallet lyste som ett rundt öga. Var det
inte märkvärdigt, att någonting, som
tillhörde en troende, kunde komma en
att tänka på djäfvulen? Men han hade
sinne för färgeffekter, vackra
Broström, det skall man inte säga annat.
Tänk att ha så ljusblå ögon och så
ramsvart själ.
Men hvart i herrans namn hade
pengarna tagit vägen? Räkna hur man
ville, så måste han ha gjort af med
minst sjuttio tusen, och några enkronor
om året hade väl Pålsson ändå lyckats
krama ur Sjöberga åtta hundra
tunnland svartmylla. Om han ändå hade
haft några mondäna vanor. Men han
satsade af princip aldrig mera än tolf
öre i vira, och salongen inpregnerade
han med ordentlig emigranttobak. Inte
kunde det heller bli tal om någon
dämon i kvinnohamn, för han indelade
det täcka könet i damer,
folkskollärarinnor och pigor. Kunde han ha
plockat pengarna i en påse och stoppat dem
under klappbryggan?
Och om nu Altberger inte tog reson ?
Patrik tittade plötsligt utåt vägen.
Kom det inte någon gående i blåsten ?
Jo, en karl. Han drog sig litet längre
upp från vägen och ställde sig bakom
ett busksnår vid gärdesgården. Det
kom öfver honom en förnimmelse af,
att den, som kom, gärna kunde slippa
se baron Patrik Sjöfelt stående vid en
gärdesgård i full shöstorm och trånsjukt
blickande mot Brogård. Hvarför han
fick den förnimmelsen, skulle han inte
711
nöjaktigt kunnat förklara, men han fick
den i alla fall.
Karlen gick förbi honom. Han hade
en tänd cigarr i munnen. Var det inte
en huggarns prisse, som kunde hålla
eld i ett sådant väder? Patriks ögon
följde honom nästan med en aning af
beundran, men denna upphöjda känsla
stäcktes plötsligt. Karlen hade en
mössa utan skärm på hufvudet. Det
hade rocambolen också.
Patrik började med ens klifva
genom snön, längs utefter gärdesgården.
Tog han genvägen öfver viken, så var
det inte tänkbart, att han med cigarren
skulle hinna fram till Sjöberga lika fort.
Och den synpunkten hade inom mindre
än två minuter hunnit bli särdeles
viktig. Den var så pass viktig, att Patrik
totalt hade glömt bort, att Sjöfeltarnas
heder och ära hängd2? på femtiofyra
tusen kronor.
Fröken Ekström var verkligen ett
original, tänkte Lilly. Hon stod i
hallen och skrattade åt Gertrud, som inte
kunde låta bli sin vanliga
aftonpromenad, fast det var ett sådant herrans
väder.
”Vore det inte lika roligt, om vi
bad Fina om en tårtbit? Och så
kunde vi få choklad med vispad
grädde.”
”Det kan vi få, när jag kommer
igen, ” sade Gertrud. ”Men nu går jag
ut i alla fall. Jag dröjer inte länge.
Det blåser ju så förfärligt.” .
Hon dröjde heller inte länge. Lilly
hade just fått in chokladen i salongen,
när hon kom tillbaka. Om en stund
kom också Patrik. Han var röd af
blåsten och snön.
”Har du också varit ute och
lustvandrat? ” frågade Lilly.
"’Jag har gått en liten bit. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
