Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMMEN OM NORRSKENET
pendlade otåligt mellan de smala
läpparna. Ått då Kaj icke kom —!
I alkoven bredvid sutto en artist
och ett par skämttidningstecknare. De
raljerade öfver Klingers sista etsning,
som var djupsinnig ända till fulhet —
och sedan om den nya
konstutställningen, de refyserades romantik...
Hon hörde Kajs namn — och blef
uppmärksam. Det gällde hans nya
tafla... en Crusifixus, naken,
rödhårig, med isberg rundt om — ett
själfporträtt, hörde hon ... mycket
besynnerligt, det hela — isynnerhet
belysningen, sade man... ofvanljus,
blått i blått ... man antog, att det var
Gud själf, som i skyn tändt en
sprakande bengalisk eld för att afvinna
frälsningsverket nya pittoreska
effekter ... en slags artist-Kristus — för
neurastenici — — — ett vanvettigt
färgexperiment, komplett vanvettigt ...
”Ah: norrskenet,” tänkte Lotte.
”Ändtligen har han då målat
norrskenet! Nu är han galen — —!”
Kaj stod i dörren.
Det röda håret svallade fram under
filthatten, ögonen stodo milda, ansiktet
lyste :
”Mitt vanliga, fröken lilla” — och
hvisslande en cake-walk gick han bort
mot alkoven —
”Lottel” — han fasade till, drog
henne impulsivt till sig... men satte
sig sedan så långt bort från henne som
möjligt — :
”Se — det var då oväntadt att få
se dig —!”
Han var synbarligen mycket
uppjagad, ty han talade fram och tillbaka
om allt, berömde sina vedersakare,
glömde hvart ögonblick, hvad han sagt
det föregående, flyttade sig från plats
771
till plats, drack i misshugg det ena
likörglaset efter det andra, skrattade
omotiveradt, blef så med ens tyst —
och såg förskrämd bort på Lotte.
Månne hon visste det? För intet i
världen ville han yppa det för henne.
Kofferterna voro ju för resten redan
packade och biljett beställd ...
Nordkap — ah, grönt, flammande norrsken
kring flytande isblock ... han skulle
behöfva hela lådor med kromhvitt,
veronesergrönt och ultramarin!
Lotte observerade honom :
”"Hvad i all världen har du haft
för dig, Kaj? Du är så ovanligt glad
— alldeles ovanligt —! Har du fått
någon större beställning då —?”
Kaj kände hjärtat stanna... Om
hon nu gissade ut det — —
Lotte lutade sig upp mot honom,
såg honom skarpt i ansiktet:
”AÅ, du — å, du — —"”
Hon smilade upp:
”Du har bestämdt sålt din stora
tafla ... har du inte? Kaj!”
Kaj blef dödsblek. Tungan kändes
lam i munnen på honom. Han fick
sluta ögonen : i det svarta synfältet såg
han en iskust blixtra upp och långsamt,
långsamt sjunka undan — —
Lottes ögon brände honom som
mareld på pannan, hypnotiskt,
röntgenstrålande ... hennes händer
bemäktigade sig hårdt hans:
”Jag har fått såld min ”Messalina’
till en gammal vivör, som tyckte, att
den påminte honom om Paris,” sade
han slutligen. — Det var, som om
han knappast orkat tala... All kraft
var runnen ur honom. Det rödlockiga
Siegfriedhufvudet sjönk mot hennes
axel, hans fingrar lågo slappa kring
foten af likörglaset:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
