Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784
upp, förrän Patrik om en stund kom
ut igen. Han gick tyst öfver förstugan
och försvann i östra gången. Folk voro
verkligen modiga. Härom dagen hade
visst fröken Ekström också varit där
inne, men det var åtminstone på
morgonen. A propos det, så hade fröken
Ekström föreslagit, att de skulle be
Fina om nyckeln till skräprummet. Det
kanske fanns några trefliga gamla
saker därinne, som man kunde snygga
upp. Det kunde hon för resten gärna
göra nu med detsamma, medan hon
kom ihåg det.
Fina satt och drack kaffe, och
schatullet med kortleken stod bredvid
kaffeattiraljen.
”Sitter Fina och spår?” frågade
Lilly intresserad.
"TJa, jag tänkte lägga ut en liten
stjärna för en viss orsaks skull. Men
det är stopp i dag.”
”Har Fina sett någonting ?”
Fina skakade på hufvudet.
”Nej, inte för den skull. Ljuset, det
är precis, Som om det var försvunnet.
Inte på fjorton dagar har jag sett det.
Men det är någonting i luften.” Fina
drack tyst ur koppen på bit. ”Bara
klöfver kommer upp.”
”"Är det inte bra, det ?”
”Det? Nej, det är riktigt otäckt.”
NITTONDE KAPITLET.
”Det var en tusan att gå spänstigt, ”
sade patron Broström halfhögt för sig
själf. Han hade tagit plats i gungstolen
i matsalshörnet och studerade länets
tidning vid lampljuset. Bredvid sig hade
han ett litet bord med en cigarrlåda,
en liten bricka med extra godt kaffe
och en brun medikamentflaska, ur
ULRIK UHLAND
hvilken han tid efter annan fyllde det
lilla likörglaset. Fröken Agnes visste,
att han måste dricka den där dekokten
om eftermiddagarna för sin mages
skull, för annars tålde han inte vid
kaffet. Och att man inte lade bort
kaffet, det begrep fröken bättre än de
flesta.
Patronen lyssnade ett ögonblick utåt
- förstugan efter Ek, och så återtog han
sin lektyr. Det var en förbaskadt tråkig
tidning egentligen. Om han skulle ta
och prenumerera på den nya liberala
aftontidningen, som verkligen var pigg.
Men hvad skulle folk säga om det?
Strunt, man kunde göra precis hvad
som helst här i världen, om man bara
berättade, att det var för att lära sig
skilja ogräset från hvetet.
Plötsligt ändrade hans ansikte
uttryck. Hvad i allan dar?
"Baron Nils Sjöfelt på Sjöberga
har med anledning af den stundande
mejeriutställningen — till kommitterade
öfverlämnat den storartade gåfvan af
fem hundra kronor att fördelas i pris
å respektive tre och två hundra
kronor. ”
Patronen sänkte bladet och
snoppade en cigarr. En känsla af
obeskrifligt obehag kröp öfver honom. Han
rökte och fixerade tankfullt det lilla
medikamentskåpet, som skymtade fram
genom de öppna dörrarna till kontoret
och skrifrummet.
Hvar tog han på Sjöberga
pengarna? Det var någonting, som man
kunde fundera sig spritt galen på. Och
hade inte Patrik nästan kastat fram
sedelbuntarna på pulpeten den första
mars? Patrik, han var högfärdig, och
visste han villkoret, var han förstås
dödligt retad. Men man sätter inte på
sig en sådan där min, om man inte är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
