Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”Hvarför det då?”
”Jag måste resa,” sade herr Ek
lugnt.
”Hvart då?”
”Det vet jag inte riktigt än. Det
beror på. Jag har tänkt öfverta en
egendom någonstans, men jag har inte
bestämt mig för någon särskild än.”
”Men agronomen skulle ju stanna
till hösten ?”
”Ja, jag tänkte det. Men det står
ingen människa ut på Brogård.” Herr
Eks tonfall var det vanliga, precisa.
”Nej, det kan jag begripa,
förfärligt lifligt, men —’”” Lilly tvärtystnade.
”Men —?"” sade herr Ek litet
frågande. Lilly betänkte sig ett ögonblick.
Gick det verkligen an att säga det?
”Det blir förfärligt tomt efter
agronomen, ” ifyllde hon modigt. Och så
tillade hon långsamt:
”Om jag nu säger agronomen en
sak, uppriktigt, så kanske agronomen
tycker det är dumt?”
”Det tror jag inte.”
ligen ovanligt vänlig.
”Men det är kanhända barnsligt.
Eller opassande eller någonting sådant
där. Men jag säger det i alla fall.”
Lillys ton blef resolut. ”Jag skulle
vilja tacka agronomen för allt, hvad
agronomen har lärt mig. Jag var allt
bra dum i början.”
Herr Ek svarade inte, men hon
såg i halfmörkret, att han smålog, och
hon blef alldeles het.
”Agronomen får
mig.’”
”Jag skrattar visst inte, ” sade herr
Ek lugnt. ”Men att fröken var litet
dum, det kan jag väl erkänna. Och
själf får fröken erkänna, att fröken
tyckte, jag var ovanligt otreflig.’”’
”Nej, det gör jag då verkligen inte.
Han lät
verk
inte skratta åt
787
Men jag tyckte, att agronomen var
förfärligt prosaisk. Och det där om
fiderikommissarien och hans
skyldigheter, det retade mig. Jag tyckte, det
var —"”
”Ohyfsadt.” sade herr Ek lugnt.
”Nej, men förfärligt öfverlägset.
Och det finns ingenting på jorden, som
jag tycker är så rysligt, som när folk
försöker undervisa en. Och på den
tiden var jag, som sagdt, så enormt
dum.”
Lilly talade med eftertryck. De
hade kommit ända bort till grinden vid
lusthuset och stannade där.
”Enormt? Det är väl ändå litet
vidlyftigt sagdt.”
”Nej, jag var nog förfärlig på alla
sätt. Men jag tror, att agronomen har
lärt mig att tänka.”
Hon såg upp på herr Ek. Han såg
verkligen gränslöst snäll ut just nu.
Och aldrig i lifvet hade han varit så
vacker. Hon tyckte, att han såg ut
precis som en prins.
”Men ser agronomen, jag har
aldrig träffat några, som egentligen ha
sett någonting. Farmor, hon indelar
världen i adel, präster, borgare och
bönder precis som i Odhners historia,
och Patrik har fått för sig, att
hvarenda en, som inte står i
adelskalendern, ser ut som en bryggare. Men
jag tycker lika mycket om agronomen
som om dem där hemma.” Lilly
tystnade hastigt. Hon kände, att hon blef
glödande röd. ”Jag menar, att —”
Hon fick inte tag i några bra ord.
”Det var bra, som fröken sade,”
sade herr Ek med ett ganska
besynnerligt tonfall. ”Kan fröken bara ta mig
i handen på det?”
”Ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
