Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
798
ånyo öfver korten för att utspana flera
hemligheter, men nu blir hon afbruten
af gamla fru Lagerlöf, som säger litet
torrt :
”Nu skall syster inte bry sig om
att säga något mer. Jag är nöjd, då
jag har fått veta, att hon blir en hygglig
människa. Det är egentligen det enda,
som är viktigt att få reda på.”
&
Det finns en bok, som heter
Oceola, ja, det är också möjligt, att
jag missminner mig, och att den har
något annat grant exotiskt namn. Det
är en indianbok, som man säger nu
för tiden, men den har nog inte
ursprungligen varit skrifven för barn,
utan var afsedd att läsas af stort folk.
Jag vet inte hvem som har författat
den, och inte heller vet jag när den
skrefs, men troligen är den rfätt
gammal, för det är mer än fyrtio $år sedan
jag såg den första gången.
Jag kan inte säga hur det kom sig,
att den boken fann sin väg till mitt
hem uppe i Värmland. Den hörde inte
till husets eget bokförråd, som mest
bestod af arbeten på vers och räknade .
högst få romaner. Det kan ha varit
en resande, som har fört den med sig,
eller också har min faster, som är en
stor romanslukerska, fått låna den hos
någon af grannarna. Men hur som
helst, så är det säkert, att den en vacker
dag, då jag är en sju, åtta år gammal,
ligger på ett bord därhemma, och att
jag råkar kasta ögonen på den.
Jag tycker om att läsa, och jag
brukar hvar dag sitta på en låg stol
bredvid mor, då hon arbetar med sin
sömnad, och läsa högt ur Nösselts
allmänna historia för fruntimmer. Vi ha
SELMA LAGERLÖF
hunnit igenom alla sju delarna, men
jag förstår mig bäst på första delen
med de många sagorna. Jag kan aldrig
upphöra att glädja mig åt när Odysseus
kommer hem och skjuter ihjäl friarna,
men Hektors och Andromakes afsked
går jag helst förbi, därför att jag inte
kan läsa det utan att gråta.
Fritiofs saga, Andersens Eventyr,
Fänrik Ståls sägner höra också till mina
goda vänner, men någon roman har
aldrig förr kommit för mina ögon. Jag
tänker inte heller på att läsa den tjocka
boken, det förefaller mig, som skulle
det behöfvas åratal för att hinna
igenom den, utan jag bara bläddrar i den.
Men som lyckan vill det, råkar jag slå
upp just det stället, där bokens
hjältinna, en ung, skön
plantageägaredotter, midt under badet blir
öfverraskad af en alligator. Jag läser om
hur hon flyr och förföljes och är i
lifsfara. Aldrig förr har jag läst något,
som försätter mig i sådan spänning.
Jag står andlös och läser, ända tills den
unge, hjältemodige indianen kommer
rusande till hjälp och efter en förfärlig
strid med alligatorn sticker sin knif
i hans hjärta.
Efter detta läser jag sida på sida,
så länge som jag får vara i fred. Och
så snart som jag har en ledig stund och
inte måste sitta vid skolbordet för att
lära skrifva, räkna och läsa, smyger
jag mig bort till Oceola, som alltjäm:
ligger kvar på samma plats, och
fortsätter läsningen.
Jag är alldeles betagen, alldeles
förtrollad. Dag och natt tänker jag på
boken. Det är en ny värld, som jag
plötsligen har upptäckt. Det är lifvets
hela rikedom, som för första gången
uppenbaras mig. Det är kärlek,
hjältedåd, sköna, ädla människor, nedriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
