Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKANS HERRAR
Biskop J. A. Eklund.
inför folket att det sken ett klart ljus från
Småland. Så varda de yttersta de främsta
och det mörkaste Småland den ljusaste
landsändan i riket.
Till det yttre är herr Lindström en
mycket obetydlig man och vidt skild
från hela den protestantiska kyrkans
vackraste biskop, hr Knut Henning Gezelius
von Schéele, Gottlands andliga öfverhufvud.
Den senare är ej endast till det yttre sina
kolleger olik. Det märks på honom att han
haft sin ungdoms stora ögonblick på
riddarhuset och att han inte alldeles föraktat
den världsliga visdomen. Öfver hans
uppträdande och tänkande ligger ett drag af
urbanitet, som är ganska främmande för
prästerskapet i allmänhet, och det moderata
i hans väsen har satt sin prägel på honom
äfven som politiker. Någon stor man är
han inte efter det vanliga kyrkliga måttet
och inte det världsliga heller, men han
är en fin man, och säkerligen den ende
som ej endast haft, utan äfven kunnat få
den äran af ett instämmande från S. A.
Hedins sida, när det gällt ett uttalande i
en profan undervisningsfråga. Han är
kanske något för cirklad för vår tid, men
ingen kan gärna underlåta att känna sig
angenämt tilltalad af denna soignerade
YLM SRR
R
Biskop U. L. Ullman.
företeelse, som är till lika delar
sammansatt af en hofman, präst och gammal äd:
ling, en grand-seigneur. som efter bästa
förmåga söker inpassa sig i en ny tid
och som lyckas ganska bra, därför att
han tror mänskligheten om godt. Prydlig
i yttre hänseende är äfven pastor
primarius I. F. Håhl, Fredrik Fehrs efterträdare
i Olaus Petris kyrka. Han är emellertid
hvarken en Fehr eller en Petri, men
antagligen en rättskaffens man med de olika
teologiska grundlärorna ordentligt inlagda
i sina respektiva fack. Hans intressen
sträcka sig emellertid längre än dit; på
lediga stunder har han sålunda gjort
förträffliga — öfversättningar af den gamle
gudahädaren Aristofanes.
En som man måste tycka synd om,
är biskop E. H. Rodhe. Han ser ut som
om han tog lifvet från den mest tragiska
sidan och ansåg sig själf stå i ett slags
proprieborgen för hela Göteborgs stifts
eviga salighet. Och i en svår tid kan en
säådan ansvarsförbindelse kännas tung,
äfven om man har ett trofast prästerskap vid
sin sida, som strider med alla Schartaus
gamla vapen mot den lede och hans
anhang. Glad och god skall ju människan
vara, och herr Rodhe är nog god, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
