Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
Violet föreslog Hotell Le Chiuse’,
men jag undrar, om inte det är väl
romantiskt? Skulle inte ”Hotell Santa
Chiara i stora blå bokstäfver på
väggen vara passande, efter klostret ju i
århundraden varit bebodt af
clarissinnor? Jag vädjar till signora Carltons
goda omdöme och fina smak.”
Men lika gärna kunde han ha vädjat
till väggen. Mrs Carlton rätade endast
upp sig, så att det knakade i
klänningslifvet. Och efter en paus fortfor
Antonio, utan att förändra en min och i
samma lugna, smekande mjuka ton som
förut :
”Affären har emellertid en
skuggsida, som gör, att jag inte för
närvarande reflekterar på den... i den
formen åtminstone. AÄfven om min
onkel och jag kunde få köpa klostret
till rimligt pris, så vore min del i
köpesumman alldeles för liten och hans för
stor. Jag känner min onkel, det är en
gammal räf. Om ett par år, då jag
arbetat upp affären, skulle han ge mig
respass och ensam skörda vinsten af
mitt arbete. Det ämnar jag också säga
honom rent ut. Nej, ställningen blir
mycket naturligare och tryggare, om
det är min blifvande svärmor, som
köper in klostret i sitt eget namn och
sedan låter mig inreda det för mina
sparpengar och sätta affären i gång
med min tioåriga erfarenhet af, hur
utlänningar vilja ha det. Det är därför
jag nu å mina egna och miss Violets
vägnar föreslår er, signora Carlton,
att köpa in Le Chiuse — med mig som
medlare, för att inte municipalstyrelsen
skall tro, att det finns två spekulanter,
och därför skrufva upp priset.”
Han hade hela tiden haft sina
blanka, milda ögon riktade på den
imponerande sidenryggen, men nu
för
ERNST LUNDQUIST
svann den blixtsnabbt ur hans åsyn,
ty mrs Carlton lät både sig själf och
stolen göra helt om, och sedan hon
ifrigt skjutit upp floret, liksom för att
bättre kunna se någonting högst
intressant, satt hon där med högt uppdragna
ögonbryn och stirrade med stora runda
ögon på italienaren som på ett
underligt djur.
Afven Frank hade rätat upp sig i
soffan och sträckte fram hufvudet, som
om han inte kunde tro sina öron. Men
då han ändtligen fick situationen klar
för sig, frustade han ut i ett
skolpojkaktigt skratt, som han dock genast
kväfde, och sedan satt han där med
handen för ansiktet och
krampryckningar i mellangärdet, som förrådde,
att han fortfarande skrattade invärtes.
Signor Antonio låtsade emellertid ej
märka, hvilken effekt hans ord gjort;
han fortfor i samma orubbligt lugna
ton som förut:
”Min trolofvade framställde
visserligen ett annat förslag i går kväll. Hon
är ju myndig, disponerar sin
förmögenhet själf och lägger den med fullt
förtroende i mina händer. Hon önskar
ingenting högre än att få stanna i hela
sitt lif här i Rapallo, där vår lycka
spirat upp. Men det bjuder mig emot
att köpa klostret för min fästmös
pengar; jag vet inte hvarför, men jag
skulle inte bli nöjd med mig själf, om
jag begagnade mig af hennes anbud.
Nej, jag har föresatt mig att endast ta
emot denna gåfva ur min svärmors
hand, till ett för hela världen synlig:
tecken, att hon gillar sin dotters val.
trots den stora skillnaden i bildning
och samhällsställning. Och mitt arbete
för Hotell Santa Chiaras bästa vill jag
uteslutande betrakta som ett
förvaltande af min svärmors mig anförtrodda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
