Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
beskådade dem några sekunder med
intensivt intresse, medan :’stearinen
obarmhärtigt fastnaglade ett och annat
exemplar vid den smutsiga
bordsskifvan.
Det fanns tydligen någon from själ,
som tillbringade sitt lif med att försöka
ordna de här små förbistrade juvelerna,
och — fideikommissarien till Sjöberga
var tydligen inte så barskrapad som
man fruktat. Han hade sina sjuttioåtta
tusen i frimärken.
Och det märkligaste af allt var väl,
att Fina inte var galen.
Patrik slog sig ned i stolen. Han
observerade, att det var maken till den,
som stått midt på golfvet i
skräprummet. Den hade förstås spöket tagit in
därifrån, och den här lilla kökslampan
med sin bleckskärm var det, som
berättigade Fina till det anseende, hon
åtnjöt för sitt sjätte sinne. Och den
här lilla tändsticksasken var det, spöket
använde för sina lugubra
belysningsfenomen. Och rocambolen var ingen
rocambole, utan en baron. Sablars blod,
om inte Fina ändå var det bästa
hufvudet med sitt verkligt förnuftiga
spörsmål: hvad är dikten mot verkligheten ?
Plötsligt hoppade han upp ur
stolen. Lilly? Han lade ifrån sig ett bref,
som låg på bordet, och som han varit
nog ogrannlaga att titta i. Det var från
en tysk firma, som erbjöd den
högvälborne herr baronen att få ett 2
cents märke från brittiska Guyana till
det enormt billiga priset af tolf tusen
mark. Besynnerligt nog hade Lilly
alldeles varit ur hans tankar en lång
stund. Och han märkte med ett
obehag, som fick en bismak af
förskräckelse, att det inte var mera än högst
en och en half centimeter kvar af
ljusstumpen.
ULRIK UHLAND
Han gick fram och kände på
dörren med det gamla låset. Hade hon
varit här inne, måste hon ha gått ut
den vägen. Dörren gick upp genast
och fullkornhligt ljudlöst. Där utanför
var en stenlagd korridor, precis
likadån som de öfriga i huset, och den var
heller inte lång. Efter några steg kom
han till en trappa. Han begrep genast,
att den helt enkelt ledde ned till den
lilla dörren utåt parken. Och här
behöfdes minsann ingen karl från
Södertälje. Den gick gnisslande upp
genast som han knuffade på den.
Om ett ögonblick stod han utanför
i den våta sanden. Men hvar i
Herrans namn fanns Lilly? Han såg sig
fullkomligt perplex omkring i
mörkret och vaknade inte upp, förrän veken
. på ljusstumpen med ens föll åt sidan
och brände honom på fingrarna. Han
lät den lilla stearinklumpen falla, och
den slocknade med ett fräsande ljud.
Han ställde sig mot flygelns vägg
strax intill den lilla dörren och tog af
sig mössan. Han strök sig öfver
pannan och märkte, att han var
kallsvettig. Hvar i Guds namn fanns hon?
Det var så mörkt, att han knappast såg
handen framför sig. Hvad skulle han
nu göra? Det begrep han:. inte.
Med ens spratt han till, där han
stod. Någon kom i rask fart. öfver
gårdsplanen. Var det kanske
Jakobsson? Han tänkte ropa och fråga, men
i samma ögonblick slank den
kommande förbi honom i mörkret. Nej,
det var inte Jakobsson. Han sprang
inte -så där lätt.
Personen tycktes känna till vägen
utmärkt. Patrik hörde, att stegen veko
af rundt flygelns hörn och in på stora
parkgången. Kunde det vara Lilly?
Den tanken dök upp inom honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
