Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIÄRSDAGEN
dött af hjärtförlamning. Och det kan
ju hända alla människor. Men det
kunde inte döljas, att hjärtförlamningen
måste ha en orsak. Alla de, hvilka ätit
middagar samman med den aflidne och
fröjdats af hans oförbränneliga lynne,
stodo kring hans graf med en
hemlighetsfull bäfvan. Och mer än en af
lektorns många dryckesbröder hviskade
till sin granne, när de gingo hemåt:
”Jaja! Lefnadssättet här i landet
kräfver sina offer”’.
Men dagen därpå var lektorns öde
glömdt. Och lefnadssättet fortsattes.
De enda, som icke kunde glömma
den aflidne, voro borgmästarn och
doktorn. Ingen kunde se, att de i
någon mån förändrat sina vanor. Men
när våren kom, hade bägge tagit
tjänstledighet, och först på hösten träffades
de ånyo vid borgmästarbordet. Gasen
var tänd, gästerna började återtaga
sina platser, och den blonda fröken vid
disken satt pigg och vaken, liksom
blickande fram mot stadskällarens hela
vintersäsong.
De båda herrarna betraktade
hvarandra en smula generade. Framför dem
tronade två stora glas med citronvatten,
och till sist började de ett ifrigt samtal
om nykterhetens fördelar. De hade
båda tillbragt ett par månader,
borgmästarn vid en Kneippanstalt,
dok
889
torn i Karlsbad. Båda voro de
märkbart föryngrade, och när de följdes åt
på gatorna, talade de om, hur lätt det
kändes att gå.
I två veckor höllo de ut på detta
sätt, och det var inte utan, att
borgmästarbordet af de öfriga kunderna
betraktades med en viss ringaktning.
Så kommo =<:höststormarna, och
tiden började kännas dem lång. Kallt
och regnigt var det också ute på
gatorna.
Då repade borgmästarn mod en
afton och sade:
”"På längden blir mig ändå,
uppriktigt sagdt, det här lefnadssättet en
smula för torrt.’”
Doktorns uppsyn ljusnade med ens,
och han vände sig resolut till fröken
vid disken.
”"Två stora glas och den gamla
whiskyn, ”” sade han upprymd.
Därpå såg han borgmästarn in i
ögonen och yttrade, icke utan en viss
själfironi :
”Medico presente nil nocet.”
Det blef en fest, som stod i mantal.
Och från den dagen var gärdet
uppgifvet. Borgmästarbordet återvann med
glans sitt gamla anseende.
Femtiårs
dagen och latinarn voro glömda för
alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
