Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
928
stolskarmarna en klatsch. ”Det hade
väl gått an, om inte den där urbota
snusmumriken — jag menar nu Joakim
— hade föreskrifvit, att den, som har
Sjöberga, också ska bo här. Tacka för
det, när man är bondtupp som han.
Men när man nu en gång är hyfsad
karl. Hvem vet, hvad man hade varit,
om inte kammarherrn hade planterat
ut en här i potatislandena.’”’
Patrik satt hela tiden tyst. Han
kunde inte minnas, att hans pappa
någonsin sagt så mycket på en gång.
Och vid alla gudar, om inte gubben lät
verkligt gråtmild. Han försökte forma
en fråga, men kom sig under ett par
långa minuter inte för. Plötsligt gjorde
baronen själf en.
”Nå, och hur har du fått tag i
dem ?”
”Det skall jag strax säga.” Patrik
talade dröjande. ”Det är en konstifik
historia, och den tar litet tid. Men vill
inte pappa först ge mig en
upplysning.” Hans röst blef, trots en viss
ansträngning, en smula dämpad. ”Hur
kom det egentligen till, att pappa fick
Sjöberga i stället för Patrik Sjöfelt ?”
Baronens haka dök om igen ned i
nattrocken. Han såg stelt framför sig.
"För att han bar sig fjolligt åt.’”
"Fjolligt? ”
”Just på pricken.” Baronen
nickade med en amper min. ” Tänk själf.
Inte för att Sjöberga är någon
guldgrufva, men det ger åtminstone det
nödvändiga. Det vill säga, att det skulle
väl göra det, ifall jag nu inte hade en
sådan satans aversion för allt, som hör
till gödselhögar. På kammarherrns tid
var det för resten inte dumt alls.
Familjen hade det rätt bra, och
sannerligen, om någon gaf briljantare
middagar än den gubben.” Han såg ett
ULRIK UHLAND
ögonblick nöjdare ut. ”Nå, för Patrik,
som var sjöofficer, var det nästan en
ackvisition. Han hade ju bara sin lön,
och den räckte, min själ, inte till
tobak. Men hvad tror du, att karlen
gör ?”
Han höll upp ett ögonblick och
såg på Patrik. Patrik var ovanligt blek.
"”Han går och blir kär i dottern till
en, som har matvaruhandel. Nå” —
baronen såg först vädjande på Patrik
och sedan ut genom fönstret, litet
frånvarande — ”’det var ju i och för sig
inte så märkvärdigt. Jag var ganska
kär i henne själf, för det var en
charmant flicka.” Han tystnade om igen.
"Hon hette Wiberg. Vacker var hon
— jag har aldrig sett en så vacker
flicka till — och ett hufvud hade hon,
som var briljant. Men så var det
matvaruhandlaren. . Kammarherrn hade
heller ingenting annat att invända, men
det bar i alla fall åt skogen. För ser
du, stampappa Joakim, så bondtupp
han var, var ingen socialist. Den allra
första punkten i fideikommissbrefvet
är, att Sjöberga går ifrån den, som
gifter sig under sitt stånd.”
Patrik kände att han blef blodröd
af befrielse, där han satt, och svetten
bröt fram ur hans panna.
”Aldrig har jag vetat det,” sade
han efter en tämligen lång tystnad.
Baronen sträckte på sig. Han
började tydligen tycka, att det hela var
förfärligt besvärligt. Om det var något,
han hatade, så var det förklaringar.
”Nej, det kan väl hända, men det
är nu så. Du kan för resten gärna
läsa rackartyget. Det ligger i
kassaskåpet i öfre facket. Men det är inte
lättläst, för det var sexton
hundranittio, som Joakim fick idén.” Han
rynkade ögonbrynen, som gripen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
