Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932
”Ni kan få läsa det också. Och
kammarherrns bref med. Det måste
ni för resten. Ni skall naturligtvis läsa
alla papper, vi kunna uppleta, som på
något sätt kunna göra oss mindre
misstänkta. För resten så —’” Han höll
upp ett ögonblick och blef själf litet
rödlätt. ”Jag vill inte påstå, att
familjens så kallade sköld precis är så
kemiskt ren, när det kommer till kritan.’”
Han vecklade långsamt upp
papperet, han tagit ur fickan.
”Här har ni nu urkunden numro
två. Vännen Olaus var minsann ingen
hvad Fina kallar trindskalle. Ni skall
se, en sådan liten inventiös plan han
hade gått och grubblat ut. Han anser,
att om min pappa lyckas inbilla
kammarherrn, att er pappa har försökt
förgifta gubben, ska det gå som en dans
för min pappa att få Sjöberga. Han är
nog vänlig att erbjuda sig själf som
vittne ifall det behöfs, för han har fått
en ovanligt konstig sorts gift i Kina —
hur, det vete verkligen fåglarna — och
det kan er pappa ju ha lånat. Nå —”
Patrik blef litet röd om igen. ”Nu
kan man ju fråga, dels hvarför baron
Nils Sjöfelt tog emot inte mindre än två
sådana där snygga bref, dels nvarför
han inte angaf karlen.’”
”TJa,” sade Gertrud, ofrivilligt med
en viss ansats af sitt vanliga kolugn.
Patrik höjde en liten smula på
ögonbrynen.
”Det får man tillskrifva den
mänskliga passionen.” Han drog svagt på
munnen. ”Ser ni, det står ju i det
första brefvet, att karlen ville utveckla
sina dråpligheter tydligare från Hawai,
och det kunde nu pappa inte motstå.’”’
Gertrud såg frågande ut.
”Ett frimärke från Hawai,
förstår ni.”
ULRIK UHLAND
De tittade en liten stund på
hvarandra utan att säga någonting. Patrik
konstaterade, att Gertruds mungipor,
trots allt, drogo sig uppåt i den där
lilla utsökta bågen, som han redan
observerat. Själf sköt han ut
underläppen på ett bestämdt sätt, som inte
precis klädde honom, men som
framhäfde någonting tankfullt i hans
fysionomi.
"Det är, min själ, sant som Fina
förkunnar, att det inte finns någon slump,
utan att det är makterna, som regera.
Ått er pappa gaf Broström smörj
ombord, det var naturligtvis ingen slump.
Och att Broström skref sina epistlar,
det var förstås hämndlystnaden. Och
att min pappa inte lät bura in juvelen,
det var förstås —”
”Hvad då ?”
Patrik steg upp. Han körde
händerna i rockfickorna.
”Ja, det är kanske litet konstigt
att döpa det. Men han påstår, att de
där brefven ha varit så utmärkt nyttiga.
Han har hållit Broström i schack i
tjuguåtta år. Hvad han menar med det,
vet han väl bäst själf.” Patrik rodnade
litet om igen. ” Nå, det ger jag sjutton.
Själf får han ge femtiofem tusen. Men
vet ni, hvad det allra nättaste i
historien är?”
”Nej, ” sade Gertrud.
"’’Jo, eftersom vackra Broström
märker, att han har gått lös i tjuguåtta
år, så tror han förstås, att pappa har
stulit Sjöberga.’”’
Gertrud gjorde en rörelse.
”Jo, det är klart. Men det skall
han inte tro i tjuguåtta till: Nu gå vi
väl upp och håller konselj? Jag antar,
att Lilly inte behöfver läsa flera
romaner den här veckan. Men hur tror
ni. det skall gå med Fina?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
