Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG 13
ett lag unga konstnärer : hos dem fann
han i all deras obildning och deras
vårdslösa manér den eld i lynnet, den
känslans och ordens ursprunglighet,
den likgiltighet för auktoriteter, som
tilltalade hans gryende originalitet.
Så fortsatte han alltjämt i sin
ungdom att göra bekantskap med vidt
skillda yrken och människor, och
grundlade därmed en säker kunskap
med de reala tingen och en
världskännedom, ovärderlig för den blifvande
skriftställaren, och lärde sig att utan
den vekligas och oerfarnas
betänkligheter med raska och modiga händer
gripa i lifvets hårda verkligheter. Han
skydde intet yrke i och för sig såsom ej
nog fint. Mer än en gång trängde
nöden, stum och ”stendöf” honom in på
lifvet : det gällde att värja sig med
ungdomliga brottartag. Ofta föreföll han
likväl sina vänner orolig och ombytlig.
Det berodde bara på att hans egen än
ej anade begåfning attraherades och
repellerades och sökte sitt rätta område.
Han trodde sig dock ej om att vara
något ovanligt, och äfven vid tiden för
Mäster Olof hade han ej den högsta
ärelystnaden att träda fram, bli ledare.
Han led af att ej ens kunna skrifva
vers — till en liten namnsdag och bad
en annan göra det. Men så en
förmiddag — han var då tjugu år — när han
ligger grubblande på sin soffa, efter
det dagarna förut häftiga affekter rört
om i honom, börjar ett drömvaket
medvetande stiga upp inom honom, han
känner som feber i kroppen, gestalter
röra sig för hans inre öga, de tala hans
betrycks, hans striders, hans jäsande
ungdoms språk, och efter några
timmar har han — ett drama på två akter
färdigt i hufvudet. Så skrefs det ner
på fyra dagar. ”Och när stycket var
2
’en treaktskomedi.
slut, drog han en djup suck, som om
åratal af smärta varit öfver, som om
en böld blifvit skuren. Han var glad
så att det sjöng i honom, och han skulle
nu lämna in sitt stycke till teatern.”
Därpå — berättar han — bröto
minnena af de religiösa striderna fram i
”Febern kom nu
dagligdags och han skref på två
månader två komedier, en tragedi på vers
och skakade dessutom små vers ur
armen.” Tragedien — med ämne från
Aténs demagogiska partikamp — är
Vid början af 8o-talet.
omtryckt i Samlade Dramatiska arbeten
(Hermione). Det är ungdomens ideella
patos, dess förakt för det frivola,
bekvämt cyniska njutningslifvet i denna
dikt, versen flödar lätt och
oklanderligt, men knappast märker man ännu
något af det stora Strindbergska
tonfallet. Detsamma kan sägas om den
följande året skrifna enaktaren: I
Rom, som för öfrigt rönte äran att
upplefva ett par föreställningar på
Kungl. Teatern. Hans andra jag hette
här — Thorvaldsen, och intrigens
hufvudmoment är att denne för konstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
