Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 AUGUST BRUNIUS
däraf i sin mänsklighet. Men å andra
sidan vill man icke betvifla deras
påtaglighet och äkthet trots enstaka
orimligheter. Ryttmästarns = ärliga,
militäriskt sunda väsen bär i sig fröet
till undergång och vansinne på samma
sätt som Othello just genom sitt
omisstänksamma och öppna sinnelag
blir rof för en vanvettig och mordisk
svartsjuka. Jean är icke blott en
effektfull kontrast till fröken Julie;
han är icke blott satt som
underklass
Gerda Lundeqvist som Kristina i »Mäster Olof».
typ mot aristokrattyp med däraf
följande betoning af slafmoral och
brutalitet; han är en högst vanlig och
ingalunda föraktlig varelse med mycket
sundt förstånd och många goda
egenskaper. Jag har svårt att tänka mig
en mer tacksam figur att återge, så
klart tecknad af författaren som den
är med en skiftande men icke
öfverlastad detaljering öfver en fast lagd
grundkaraktär.
I «Gillets hemlighet« är
hufvudpersonen en lefvande gestalt: Jacques,
den stora karlen med den starka
rösten, <handlingens man<. Det är
i alla hans förvillelser en barnslig
tilltagsenhet, en obetänksamhet som
räddar honom till en viss sympati;
men upplösningen då han får röna
«den rena kvinnans«< frälsande och
återlösande makt — som en genuin
wagnerhjälte — är lika osannolik som
konsul Bernicks lägliga omvändelse
efter många kännbara knäckar af ödet.
Som teaterfigur lider han dessutom
af olägenheten att endast kunna spelas
på ett sätt, i det han gått ur
författarens händer nästan för fullständig och
afslutad.
«Mäster Olofs«< människor synas
mig däremot kunna trotsa icke blott
lång tid utan många sceniska
repriser. Hjälten med sin idealitet och
sin bångstyrighet skall alltjämt locka
unga skådespelare med sin rikedom
på uttrycksmöjlighet för ungdomens
alla sidor. Kristina är kanske den
enda af Strindbergs unga
kvinnoskepnader som har en sund
mänsklighet och icke blott uttrycker det
specifikt kvinnliga i förstorad skala.
Gert synes oss en gång för alla
fixerad af Emil Hillberg; vi ha vant oss
vid den krökta gestalten, den ettrigt
pipande stämman; men möjligen kan
han spelas på ett helt annat sätt, med
rak rygg, mera hårdt ironisk än
vibrerande fanatisk.
Och slutligen — låt oss särskildt
stanna inför «Gustaf Vasas« galleri.
Det har ofta sagts — förr kanske
oftare än nu — att man bakom och
öfver de diktade personernas röster
lätt förnimmer Strindbergs egna ibland
grälsjuka, alltid energiska tonfall. Det
osanna i alla kollektiva omdömen
kännes genast på denna punkt.
Strindberg är äfven i sin dramatik
personlig — och likväl har han skapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
