Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS DRAMATISKA PERSONLIGHETER 29
denna Gustaf Vasa som är så
själfständigt lefvande, så objektivt sedd,
så föga släkt med modern oro,
sönderslitenhet och nervositet. Han är
så fast modellerad, sedd icke blott
framifrån i all sin kunglighet utan
också bakifrån — som Kreuger
framställt — sina karikatyrer «Historiska
baksidor<; man kan gå rundt honom
och beundra detaljerna som på en
skulptur. Man hör honom först på
afstånd och anar honom som något
stort och förskräckande; hans ansikte
speglas i andra rädda, cyniska, hatfulla
ansikten; han är «Oden i sin stora
filthatt och blå kappa och med
vildsvinsspjutet som käpps« — i prins Eriks
dystert fantasifulla skildring. Och så
kommer han själf i tredje akten. De
lösa, suddiga konturerna bli fasta,
gestalten blir mindre men så brutalt
verklig och lefvande, när man
plötsligt ser honom stå där stilla,
bredbent med solen strömmande in öfver
det hvita skägget och det breda barska
bondeanletet. Man erfar samma
sensationer som inför Milles” staty i
Nordiska museet, känslan af en
historisk symbol, något mytiskt stort och
dock näraliggande och välbekant.
Gustaf Vasa är icke blott
beundransvärd sedd ensam för sig; i
»kontrasten till prins Erik växer hans
gestalt ytterligare ett par mått. Jag
undrar om det ännu gjorts full
rättvisa åt denna kontrastverkan. Man
talar om intrycken från Shakespeares
sHenrik IV«< och hur de användts
vid dramats personskildring; utan
tvifvel äro de märkbara både här och
där, men i stort sedt: hur annorlunda
är icke det dramatiska problemet
ställdt, och i en detalj: hur mycket
intressantare och djupare är icke
förhållandet Gustaf Vasa—prins Erik
än förhållandet Bolingbroke—prins
3
Hinke. Hviket oerhördt afstånd
ligger icke mellan bonden Gustaf Vasa
och aristokratynglingen Erik; den ene
så sund, så balanserad, i allt utpräglad
viljemänniska, den andre brusten, utan
midtpunkt, viljesvag och
nervöfverretad; kärnsvensken och den utländske
dekadenten, det gamla trädet och den
främmande ympkvisten. Det är också
kontrasten mellan den själfbildade,
praktiskt skolade realpolitikern och
Emil Hillberg som »Gustaf Vasa».
halfesteten utrustad med en tunn
fernissa af renässansbildning, svärjande
på latin och franska och skräflande
om <jungfrudronningen, Britanniens
stolta härskarinna«<. Denna hans
älsklingsfras som aftecknar sig med ett
barockornaments svulstiga prakt ringer
ännu i mina öron efter flera år med
de Wahls präktigt träffade tonfall.
Man har haft rätt mycket att invända
både mot Strindbergs kraftiga silhuett
och skådespelarens utfyllande af
bil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
