Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
voro de svarta diamanterna. Ur
mörk. ret själf lyste de djupaste strålarna.
”— — Men för dig är det bättre,
barnet mitt, att din fiol aldrig lär sig
det — — —"
”Jo, jo, ” Fiola lade en ifrig liten
hand på hennes arm. ”’Jag vill spela
fram det med — — Allt vill jag kunna
spela — — allt — — —"”
”Men hvad ger du därför? Din själ
och din lycka? — — Och all den lätta
glädjen — — — Barn — — Barn — —
skall du någonsin kunna spela med en
sådan stor, dyster ton, som när
stormen hviner om natten öfver mörka
kyrkogårdar och böjer höga, starka
träåd — — Skall du lilla, svaga kunna
lära dig trollåten ?”
”Kattjungfrun” sitter framför
henne, kutig som en häxa med röda katten
hopkrupen på axeln. Hennes konturer
stå skarpa och uddiga mot brasans
oroliga flammor och hon kastar en lång,
fantastisk skugga öfver golfvet.
Pekfingret håller hon upplyftadt, liksom
ville hon pränta in sina ord. Och det
är krokigt likt en spänd klo.
”"Ty vill du spela till dig
människors håg och sinne. Då måste du
gifva dig själf i utbyte. Du måste lära
dig älska stort och lida gränslöst. Ty
det är detsamma. Då skall din fiol
lära sig sjunga ut stora, underbara
toner och icke blott noter. Ty noter
äro svarta punkter på linjeradt papper.
Men toner äro oändlighetens fria ljus,
barn. :
Du förstår ej ännu, Fiola. Men du
- hör orden och bevarar dem inom dig.
Dina ögon följa mig, du lilla. — Skall
du kunna lära dig trollåten? Då måste
du spela och spela, tills dina små mjuka
fingrar springa i blod. — — —
Svindlande grepp och löpningar, så att den,
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
som hör dig skall känna det som en
ilning utefter ryggen, skall
himmelshögt känna det hisnande, som om han
föll nedför ett berg, men fångades
plötsligt i mjuka armar.
Och drillar skall din fiol leka med
som med pärlband. Hvar ton skall
vara lefvande rund, likt en hoppande
kvicksilfverkula.
Men kanske är du rädd för
trollåten — — — Kanske vill du hellre
-lära dig spela af änglarna? De spela
äfven fiol. Det har du ju sett hos
fröknarna ”Pappersknif” där nere. De
hålla alltid hufvudet på sned öfver
fiolen och spela så mildt och vackert
och stilla, att snälla människor knäppa
ihop händerna bara af att se dem —"”
— — ”Nej — Nej — — låt mig
lära trollåten.” Fiola darrade af ifver
— — ”Men, ” tillade hon, ”jag vill
också spela som änglarna ibland — —"”’
ÅTTONDE KAPITLET.
PROF OCH PRÖFNING.
Hela gatan visste att Fiola skulle
profva in i Musikkonservatorium just
den dagen. Hon hade traskat i väg på
morgonen liten och säker på sig själf,
just Som hon brukade med påsen, där
fiolen låg, under armen. När hon gått
hade Pim stigit upp från sitt arbete
och ställt sig i dörren till sin lilla
butik och sett efter henne med loupen i
ögat. Och en trappa upp lågo de två
gamla bröderna i hvar sitt fönster och
sträckte fram sina darrande, hvita
hufvuden. För första gången voro de ense
i sina tankar genom samma
välönskningar för barnet.
Där hon gick gatan framåt hälsade
Fiola åt alla sidor med bestämda små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
