Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Så lefde den mannen. Säg icke,
att min berättelse är osann, jag vet,
att den är sann.
Han förändrade sedan aldrig mer
sitt ansikte. Hvar och en af dess
delar var fortfarande hiskligt ful, men
ansiktet utstrålade ett mildt sken. Han
hade snidat sig ett annat ansikte, ja,
det hade han. Men det ansiktet bar
inte han, utan det buro de inom sig,
som sågo honom. Medan han stod
framför dem, sågo de alla fula drag,
men när de lämnat honom, lyste
en"dast det milda skenet. Och är det
LUDVIG NORDSTRÖM
inte gåtan med alla ansikten man
minns? Det man minns, är till slut
bara deras sken.
Alla tre klockorna ringde i dag,
och löfven föllo som svarta blommor
genom solnedgången.
Det var stilla i stan, och höstens
ro behärskade himlen. När klockorna
slutat ringa, skymde det, och det
kändes, som om man gick från
en vän, hvilken ej varit hemma,
och medan man gick, tändes
stjärnorna, en efter en, och det susade i
träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
