Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄRIEN
437
En alf-alfa-skörd.
granit och gneiss, nedspolad från
bergen, och är rik på kalk och pottaska.
— Vi sågo från tåget, att allt ser
förbrändt och hopplöst ut. Men vi sågo
också, om än med långa mellanrum,
en gård som föreföll allt annat än
tvinande. Hur är det nu möjligt att
få denna torra öken att blomstra?
Det är helt enkelt, säga de
sakkunniga. Tag vara på fuktigheten i
marken, där dert inte finns möjlighet
för att på konstgjord väg tillföra mera
vatten! På våren plöjer man marken
grundligt och när regnet faller, har
man att ofta fara öfver åkern med en
fin harf, så att inte en hård skorpa
bildas. En dylik skorpa skulle hindra
regnet att tränga djupt ned. Stannar
det på ytan afdunstar det genast.
Äfven under vintern måste man vara
påpasslig med harfven, så fort en
skorpa vill bilda sig. Snön stannar
då bättre, och smälter där den
stannar. Nästa vår kan man tryggt så.
Man får på detta sätt ett slags
växelbruk, så att man hvartannat år
«vattnar« sin halfva åker och
hvartannat mejar sin skörd.
Alfalfan har visat sig som ett
annat Sesam för prärien och gör sin
tjänst, mindre där man har att kämpa
med svår torka — ehuru den äfven
i detta afseende är mycket tålig —
än där myllans beskaffenhet är fattig.
Den nöjer sig med hvad slags jord
som helst och tillför marken näring
i stället för att suga den. Inte nog
med att den är en förträfflig
kväfvesamlare. Dess långa rötter grena ut
sig på djupet och uppluckra och lufta
på detta sätt jorden, så att man efter
några år finner myllan beredd för
annan sådd. Under tiden är inte
ens väntan fåfäng eller ens arbete
maktlöst. — Alfalfan lämnar ett
förträffligt hö. Mindre än tre gånger
på sommaren slår man inte sin alfalfa.
Snarare då fyra, fem. Och år efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
