Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UNDERJORDISKA ORGELN I ROTHENBURG.
(UR KONSUL J. SIMONSONS EFTERLÄMNADE RESEANTECKNINGAR.)
aar HENNING BERGER.
et är med en viss motvilja, jagz
nedskrifver efterföljande. Det
» gifves minnen, man icke bör
gräfva upp; vålnader, man gör klokast i
att icke frammana. Och dock — just
därför göra de sig påminta, det är som
om vore man tvungen vid fjärdingens
stjälpande att icke gå förbi minsta lapp
eller konvolut; ja, det liknar verkligen
min årliga rengöring af min privata
sekretär: hvarje bit papper måste jag syna,
äfven om jag vet att det är utan
betydelse: det kunde ju hända att jag vrakade
af misstag något viktigt som ej var afsedt
för papperskorgen. — Så räddar jag då
ur glömskans stora papperskorg äfven
denna upplefvelse. — Det finns ett skäl
till: det ger ett sidljus åt min olycklige
landsman G. V. Anbergs tragiska död;
ringa visserligen, men dock en belysning.
Jag vill emellertid icke uppehålla mig
vid den strängt privata anledning, som för
några år sedan kom mig på själfva
långfredagen att helt apropå från Närnberg
resa till Rothenburg ob der Tauber. —
Det var dock icke enbart kulturhistoriskt
intresse ...
På landets löjligaste bummeltåg, en
veritabel Secundär-Bahn som skuren ur
en gammal årgång af Fliegende Blätter,
kom jag sent omsider till några skjul,
föreställande en station. Där upphörde
skenor och spår och där var således
ändpunkten. — Men någon stad syntes ej i
den blida vårnattens månskensmörker.
Jag upplystes om att en diligens skulle
taga de resande in till staden — det var,
pietetsfullt nog, förbjudet att bygga en
modern järnvägsstation inom den gamla
medeltidsstadens hank och stör.
De resande utgjordes af mig — med
— ja med sällskap, -.enfin! — samt en
öltjock herre i ulster. Och så skramlade
vi, sömniga och sönderskakade, öfver en
vallgrafsbro in genom en af de
krenelerade fästningsmurarnas stadsportar. —
Det var som att åka 700 år baklänges i
tiden, men hotellet ”Zum goldenen
Hirsch”” hade i alla fall elektriskt ljus i
smideslyktorna och chateautappningar på
vinlistan.
Och så — så småningom — sofvo vi
de orättfärdigas mindre oskuldsfulla, men
desto djupare sömn!
Vid frukosten följande dag frågade
den förbindlige värden om jag kände
sta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
