Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
den eller kanske önskade en vägvisare.
— Rådhuset, tillbyggdt 1572, måste
besökas och tornet bestigas; vidare S:t
Jakobskyrkan — 1337! — med ett högst
märkvärdigt orgelverk; vidare
Skolbyggnaden, <Franciskanerkyrkan,
thurm, och så vidare, och så vidare, med
årtal och namn, data för krig, pest och
brand i det oändliga som hade han läst
ur en katalog.
”Det finnes ännu inga turister,”
slutade han, ”så jag finge vara alldeles
ostörd och ogenerad — — —"
Men jag försäkrade att vi skulle ta oss
fram på egen hand, och därmed besågo
vi i dagar tre den gamla staden in- och
utvändigt, klättrade i torn och genom
stadsportar, kröpo på murar och i
gallerier, drucko vin i de låga värdshusen,
” beundrade brunnar och gamla dörrar,
vallfärdade till kyrkor och minnesmärken i
dalarna och skildes slutligen när påsken
var förbi, och vi med den! — Så blef
jag ensam kvar ännu ett par dar i
Rothenburg o0. T.
Under den tiden tror jag att icke en
krok eller kåk lämnades obesökt och
obetittad. Jag tycktes verkligen vara den ende
resanden, och jag kände snart hela sta’n.
Det var en fridfull tid och om kvällarna
vid hemkomsten till den gyllne hjorten
sutto värden och jag vid ett lätt landtvin
och språkade. — Jag brukade beskrifva
mina irrfärder och till sist sade han:
”Ja, nu vet inte jag något som helst
mer att se — ni har tagit med
alltsammans, rubb och stubb"’”
Och så beslöt jag att bryta upp,
återvända till de stora köpstäderna och på
nytt bli en medlem i marknaden.
+x
Det var sista aftonen. Himlen brann
töd mellan spetsgaflarna och på ett litet
Klingen
HENNING BERGER
torg stannade jag några minuter vid en
gammal drakbrunn, där vattnet stilla
porlade. Inga människor syntes i den mjuka
skymningen.
Då fångade mitt öra ljudet af dämpad
musik. Det lät som orgelspel.
Jag såg mig omkring. Alla de gamla
husen sågo ålderdomssömnigt på mig
tillbaka. Men från inget tycktes musiken
stamma. — Jag lyssnade. o
Ja, det var en orgel. Och melodin
var mig icke okänd, ehuru det var mig
omöjligt härleda den. Både ljud och rytm
gäckade sinnena.
Det lät nästan som en koral men med
öfvergång till ett högtidligt marschtempo.
Det kunde vara en nationalsång, en
stridsbön, en fäderneslandshymn. — Hvar
hade jag en gång förr hört denna musik?
Och hvarifrån kom spelet? Det var
mig omöjligt att lokalisera. Ett tag lät det
nästan som hade melodin stigit upp med
brunnens stråle.
Jag gick sakta rundt det lilla torget.
Men husen tego. När jag närmade mig
brunnen, på hvars stenpelare S:t Göran
stred med draken, hörde jag orgeln
tydligare.
I närheten fanns ingen kyrka, intet
sjukhus, ingen skola, icke heller ett
kapell eller något allvarligare härbärge —
ja för resten icke minsta Kneipe eller
vinstuga. Och här spelades som i ett
kloster, man väntade blott höra
munkkören falla in.
Jag vet ej hur länge jag stod och
lyssnade på denna melodi, hvilken
ändlöst upprepades i stigande och fallande
tongångar och ibland förekom mig sväfva
upp ur jorden. Det var en mystisk och
melankoliskt vacker afslutning på min
resa och jag hade nära på fått tårar i
ögonen. Så dog musiken hän i ett
rallentando, svann, upplöstes och var borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
