Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
vara sinnessjuk af sorg — så det skulle
man väl aldrig ha trott!”
Och han stirrade på nytt på
annonsen, som om den varit någon optisk villa.
Filip hade blifvit hvit.
”Ja, då ha de väl försonat sig sedan.”
Med de orden försökte han ge till
ett kort torrskratt. Men någonting likt
en tung blodvåg steg upp från bröstet
och kväljde. Han ryckte till sig hatten
från hängaren och störtade ut.
å
Jur. kand. Filip Stjernström hade
efter sin examen, som, om den tagit sin
tid, också var hors concours, flyttat hem
till sitt Åkeröd.
Här genomförde han den isolering,
som länge varit hans dröm.
Det forna sällskapslifvet med ständiga
visiter, kontravisiter och gästabud mellan
de många släktgodsen, hvilkas ägor
nästan lågo inom skotthåll dolda för
hvarandra af någon bland släktens
bokskogsklädda dyningar, var nu utestängdt från
Åkeröd. Sedan herrskapet nu flyttat hem,
mottog visserligen Filip om jul och
midsommar inbjudan till Bokedal, där släkten
enligt tradition samlades vid årshögtiderna
— en inbjudan, som lika regelbundet
besvarades med ett ”tyvärr förhindrad.”
Däremot hade den lärde och
förströdde mannen till de kringboende
landtbrukarnas stora förvåning och förtrytelse
på kort tid satt sig godt in i deras yrke.
Hans enda umgänge var den nye, danske
inspektoren, med hvilken han dagligen
intog sin frukost i biblioteket. Sedan
följdes de åt till gårdskontoret i flygeln,
där jur. kand. Stjernström drog på sig
arbetsrocken och ofta stannade till fram
mot middagen.
Efter kaffet tog han ensam sin
långpromenad på ägorna.
ARTUR MÖLLER
Då kretsade hans tankar kring det
förflutna, och de skarpa fårorna vid
munnen blefvo djupare.
Öfver trädtopparna kunde han skönja
tornspiran på Bokedal, om hvilken man
sade, att den inte längre räckte upp öfver
inteckningarna. Där lefde hon alltså, den
enda kvinna han kunnat älska, vid sidan
af den man, som ruinerat hans lif och,
det var han förvissad om, också skulle
ruinera hennes. Filip hade hört, att alla
hennes ansträngningar att hålla godset vid
makt gäckades af Berndts ohejdade
nöjeslystnad, som också kom honom att
försumma sin hustru. Vid den tanken grep
honom en sådan förbittring, att knogarna
hvitnade kring käppkryckan. Utan att han
kunde göra sig reda för anledningen,
vållade honom också historien med
aktrisen en brännande sveda. Men hur kunde
den man, som fått Elvyne, ens ägna en
tanke åt någon annan kvinna — och om
han gjorde det, bevisade han inte
därigenom, att han var djupt ovärdig,
ovärdig! Att hon borde ha räckt sin hand
åt en annan, hvilkens högsta lycka det
skulle ha varit att skydda henne mot alla
lifvets lågheter och vedervärdigheter !
Filip kände, hur det ärrade såret ville
gå upp igen. Han bet samman läpparna
och vände hemåt mot Åkeröd med raskare
fart.
När han kom in i hallen, förvånades
han öfver ett hvitt kuvert, som blänkte
borta på bordet. Vid den här tiden kom
inte post, det måste alltså ha sändts med
ett bud. Han slet upp det.
Det innehöll ett visitkort med orden:
”Af vidliggande förstår du hvad det är
fråga om. Det gäller att rädda vårt namn.
Som en Stjärnström måste du erkänna
namnteckningen. Rikard Stjärnström.”
Först nu märkte Filip, att ett annat
papper glidit ur kuvertet. Med en
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
