Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTIPODER
ma sig af isskorpan kring hans väsen.
Ja, han kände redan, hur den lossnade
och smalt undan, han gick i ett rus af
lycka, i en känsla af att till slut ha blifvit
ung som andra. Så kom terminen — han
reste in till universitetet — men till
studentbalen hade hon lofvat följa systern.
Då kom den andre, och innan han ens
kunnat fatta, hvad som skett —
Nästa vinter hade miss Mesterton
kommit åter till Sverige — men då hade
hon inskränkt sig till en kort höflighets
visit på Åkeröd, under hvilken Filip inte
träffat henne. Fan for in till staden på
morgonen, när hon per telefon från
Boke
dal — Berndts fideikomiss — hade under-
rättat om sitt besök.
På våren tog Berndt sin examen. Den
lyckliga utgången väckte en viss
förvåning bland kamraterna, bland hvilka
hans vetenskapliga reputation stod
betyd
ligt lägre än hans rykte som sångare och
lebensbror. Men det var väl hans vanliga
flax och — fräckhet, sade man. Några
dagar senare hade han törnat samman
med Filip och frågat, om inte han också
snart var färdig med sin.
”Aja, så färdig som du var jag nog
för tre terminer sedan.”
Berndt hade inte på något sätt tagit
illa vid sig, bara svarat med sitt
godmodiga skratt:
"Nå, hvarför går du då längre och
multnar i det här dödsnästet. Nu far jag
till England, är det någon jag skall hälsa!”
"Kors, då blir här ju riktigt drägligt !”
Sedan hade kusinerna inte sett
hvarandra. Gamle patron på Bokedal hade
dött under sommaren, och vid
bouppteckningen hade det visat sig, att gården
befann sig i ett oanadt tryckt läge. Bland
släktingarna hade det därför väckt ett
visst ogillande, att Berndt strax for
utomlands igen i stället för att själf ta
led
541
ningen af affärerna eller åtminstone
etablera sig som jurist. Men det hade
gått nu som alltid tillförne — man kunde
inte vara ond på honom länge. Hans
meddelanden — som vanligtvis utgjordes af
vykort med någon kaféstämpel —
sprudlade af en sådan ungdomlig och
studentikos lifslust. Från London hemsände
han underrättelsen om sin förlofning. Då
sade släktingarna: han blir nog stadgad,
när hon bara får hand om honom.
På hvilket Filip aldrig svarade annat
än med ett sarkastiskt leende, så invandt,
att det också nu vid bara åtanken stal sig
öfver hans ansikte.
Men då spratt han till vid att en tung
hand rörde hans axel:
”Hvad är det, som är så roligt i den
där tidningen ?”
Framför honom stod Hugo Kron, en
studentkamrat, som han inte sett på åra-
tal. Vid första ögonkastet kände Filip
knappt igen honom: ansiktet hade blifvit
brunare och mustascherna voro borta.
Med en blick på de ljusgrå damaskerna,
sade han i sin vanliga torra ton:
”Jaså, du har varit i London de här
åren ?”
Men den andre, som böjt sig öfver
tidningen, lade ett pekfinger på annonsen,
och utbröt:
"Är det möjligt!”
”Ja, det blir ju som oftast följden af
en förlofning.”
”"Men förlofningen var ju redan
uppslagen !”
Filip ryckte till, men tyglade strax
sitt minspel och genmälde i liknöjd ton:
”Jaså, det visste jag inte.”
"Visst tusan! Han for ju till Paris
med en aktris i november. Sedan hyrde
han en villa vid Rivieran under
vintermånaderna, där damen i tråga lär ha fört
ett furstligt hof. Miss Mesterton påstods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
